29/4 2011

Saras andra systrar kom på besök.
Farfar,som nyss hade åkt ifrån oss,
var snäll och skjutsade ner dom till Uppsala.

                              

Det var värt mycket att storasystrarna kom.
Alla tre.
Men också viktigt att inte alla kom samtidigt.

Det mesta var jobbigt för Sara den här tiden.
Kan inte föreställa mig hur det kändes i hennes lilla
kropp & själ......

Hon fick bl.a väldigt mycket kortison,vilket gjorde att
hon hade ett fruktansvärt humör.Otålig & frustrerad.
Vad annat kan man bli av en så stor operation i hjärnan.
Hon sov nästan INGENTING och åt som en HÄST.
Hade ett fruktansvärt sockerbehov som vi fick försöka tygla.

Försök att sätta gränser och säga nej till ett barn som är i
en sån här situation.Ett barn som har varit/är så sjukt.
Ett barn som du vill skämma bort allt vad du orkar,
för DÅ blir nog allt bra!!
Ett barn som du vill ta ner solen,månen & stjärnorna till,
bara hon blir frisk.

Ett barn som dessutom är din egen älskade dotter.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0