Saras filur......

Måste fortsätta skriva.

Sara och fina pappan åkte alltså till Uppsala i flygande fläng.
Det bjöds på Plopp i ambulansen,till Saras stooora förtjusning!

Jävla skitmamman togs omedelbart om hand av Sussi,syster Fiffi &
hennes sambo Micke.

Det fanns ingen mark att gå på...ingen luft att andas.....
VA FAAAAAEN ÄR DET FRÅGAN OM?????

Vet inte hur jag kom ut ur lasarettets lokaler,
vet inte hur benen kunde bära mig.

Sussi baxade in mig i sin bil-
"Vill du åka hem Anna??"

NEJNEJNEJNEJ...eller..vadå "hem"???
Jag vill bara till min ljuvliga sessa!NU!!
Nej,jag vill ha HEM min ljuvliga sessa-NUUUUU!!
Vart ska jag,vad vill jag,vem är jag???????

HJÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄLP,Mamma!
SVARTSVARTSVARTSVARTSVARTSVART SVARTARE ÄN SVARTAST.

Hur gör man?Vadå hem?

Vi åkte till Saras underbara dagmamma Annika.
Bästa finaste Annika MÅSTE FÅ VETA!NUU!
Hon ingår i vår familj.Hon & Anders.
Dom måste få veta bums.

Jag vet inte vad jag sa,hur jag sa,vad dom sa.
Jag vet att Annika tände ljus.Det var lugnt & tyst.
Jag vet också att det var först där & då som jag KANSKE
började förstå.Litegrann.Att det var sant.

Min älskade lillsessa HAR EN HJÄRNTUMÖR.

HELVETE!

Hur gör man nu????
Gör man nå´t nu???

Vi satt hos Annika & Anders LÄNGE.Vet inte hur länge,
men det var rätt att vara där då.

Sussi frågade mig igen om jag ville hem.
Vadå hem??Aldrig mera hem.Aldrig.

Vi åkte till min fina syster Fiffi & hennes Micke.
Det kändes som att det var mitt i natten.
Det kanske var det.Skitsamma.

Anna & Per kom också hem till Fiffi.
Det var viktigt att ha dom männniskorna runt mig,
just där och då.
Jag drack whisky-i medicinskt syfte.
Det hjälpte inte.

Vid det här laget hade Sara & pappan kommit fram till
NIVA i Uppsala.
Min andra fina syster,Mimmi,mötte upp dom där.
Hon var egentligen på väg till Vadstena för att stötta vår mamma
i hennes livskris,men vände och åkte till Uppsala istället.
Allrakäraste syster.

Natten var hemsk.
Sussi följde med mig hem och höll mig i handen HELA natten.
Jag slumrade till i en kvart eller så.
Vaknade och tänkte att det kunde väl ändå inte vara möjligt??
Min Sara är väl inte sjuk??NEJ,NIX,NOP!
En mardröm är vad det är-inget annat.

Sanningen kom till mig,bit för bit.
Jävla sanning.

Peter sms:ade mitt i natten:
"Sara sover gott.Resan gick bra och hon var på strålande humör.
Ingen huvudvärk.Jag ringer imorgon,måste sova lite.
ÄLSKAR DIG.Hoppas du får sova gumman.Kram."

Vill inte tro det.Sara är INTE sjuk.

Lördag morgon.Måste få struktur.
Vem matar katter,vem tömmer kylen,vem hämtar posten??
Jag behöver inte fundera,allt är löst & många ställer upp.
Ändå funderar jag.Om jag funderar på allt annat så kanske jag
slipper tänka på verkligheten.Den verklighet jag inte vill att vi
ska vara i.Framförallt inte Sara.

Försöker packa.Det går inte.
Försöker duscha.Kommer inte till skott.
Försöker andas.Det går SÅDÄR.

Sussi åkte hem en kort sväng & jag lovade att vara klar när hon
kom tillbaka.Det var knivigt att bli klar.
Telefonen ringde HELA TIDEN.
Ryktet hade spridit sig.

Lisa kom hem mitt i allt.
Min älskade fina stortjej Lisa <3
Jag hade redan ringt och berättat för henne & hennes pappa,
så hon visste.Älsklingsungen.
Hon var orolig & lessen & jag var till klen tröst,jag vet.
Det var ändå så underbart att se henne!!

Äntligen hade jag packat,men vad??
Skitsamma.
Ville bara åka,men ändå inte.
Om jag stannade hemma så hade det kanske inte hänt??
Då FANNS det inte!?!?!?Konstiga tankar.

Vi kom iväg till slut.
Snällaste Sussi körde mig till Uppsala.
Det var en j-a tur.Hade inte kunnat köra ensam.
Sussi körde fort tror jag.Hon är ambulansförare och van
vägen till Akademiska......
Plötsligt var vi framme.Hjälp!

Jag ville till Sara,men bara för att hämta henne så vi kunde
åka hem igen.
Hem och mysa i mammas säng och läsa sagor.

VILL INTE HA NÅ´N VERKLIGHET.

Vi var framme hos Sara på NIVA.
NEUROLOGISKA INTENSIVVÅRDSAVDELNINGEN.
Där låg min Sara,uppkopplad på en massa slangar.
Massor av maskiner pep och tjöt.
En maskinhall.

                                     




Kommentarer
Postat av: Tina

Svårt att skriva, tårarna bara rinner i mina ögon... Kan bara säga en sak, Jag tänker på er hela tiden..Skickar massor med styrkekramar. <3

2011-08-18 @ 17:55:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0