Heja dig,Sarahjärtat
Vi kom hem igår.
Väl hemma i vår vardag stod genast ett besök på lasarettet på dagens agenda.
(Hade på nå´t vis faktiskt lyckas förtränga det när vi var borta.)
Dags för koll av Saras syn och trycket i hennes ögon igen.
Natten till idag blev därför utan sömn för min del.Slängdes tillbaka ett antal steg ännu en gång.
Vi börjar faktiskt bli "vana" den här berg-& dalbanan nu.Med det har jag inte sagt att det blir mindre oroligt.
Det är mer det faktum att man känner igen sig.....
Mor & far sväljer och sväljer medan lillan bara är så infernaliskt DUKTIG mitt i alltihop.Tålig.
Vi väntar med tystnad på vad farbror/tant doktor har att säga.....och vid dagens besök kom så utlåtandet:
"Synen är bra och trycket i ögonen normalt."
Sara ser helt oberörd ut medan mor & far ser varandra i ögonen,
förstår precis vad & hur den andra tänker och jublar-fast utan ljud;
"JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!"
Ännu en lättnad,ännu ett lass med stenar som stjälps av dom tyngda axlarna.
Då orkar vi vidare igen.
Framåt,framåt,framåt.
Heja dig,Sarahjärtat!