Varma små fötter

Dom små varma 5-åringsfötterna kom tassande imorse igen.
Det är det bästa jag vet.

Mamman har inte hunnit slagit upp ögonlocken när det
kommer en liten Sara och kryper ner.

Så är den där igen...den lilla fundersamma rösten.
"Mammaaaaa...hur gör dom iiiigentligen när dom SYR
i huvudet???Har dom liksom NÅL och TRÅD??"

Jag blir klarvaken på studs,som om nå´n hade hällt
iskallt vatten över mig.
"Alltså.....jaa....det kan man säga att dom gör."

"Men VARFÖR sydde dom så mycket i MITT huvud då?"

"För att dom snälla doktorerna som hade opererat bort
din filur var tvungna att LAGA ditt huvud igen."

                  TYSTNAD.LÄNGE.

Sen kommer det:
"Vet du mamma,jag är INTE rädd för att dö.
Och inte för att operera mig heller!"

Mamman kvävs nästan.
Finns ingen luft,finns inga ord.

Några sekunder senare,med vanliga Sara-rösten:
"JAG VET MAMMA!Ska vi skriva en lista på vad du
och jag och Lisa ska ha med oss till Säääälen?!?!"

Tvära kast.Dubbla känslor.

Dom varma,goa,små fötterna springer iväg.
I en hast är Saraliten tillbaka med pennor och papper.

Du raraste lilla flickebarn,än en gång-

TACK FÖR ATT DU FINNS!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0