Vecka nio

En liten tripp med skön rekreation i skogen.
Fri från måsten.
Vila från tankar och oro.

Två fina döttrar som trivdes och hade skoj,
en mor och far som kände lugnet.

Lycka hos lillsessan som åkte slalom för första gången i sitt liv.
Hon ÄLSKAR det!












 



















Ett kärt återseende när vi kom hem:


Maken och jag konstaterar att vi fortfarande befinner oss i det som har varit.
Förmodligen för att.....fungera.
Att finnas nära och ge all vår kraft och energi till Sara.
Det är först nu när vi ser att livet går framåt för lillan,
som vi vågar komma efter.
Vågar komma ikapp,om än så sakteliga.

Nyss hörde jag en liten röst från tv-soffan:
"Mammaaaaa.....är det bra?"
"Öööööhh...vadå BRA,vännen?"
"Jag menar om allt är bra med DIG,mamma?"

Du lilla rara,alltid så omtänksamma människa!!
Dom varma känslorna sköljer över hela mammakroppen och
tårarna stiger av lycka-IGEN.

"Jaaaa allt är bra med mig,Sara!"



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0