lisaosarasmamma

Tjugonde april tvåtusenelva

Vi följde med ända till sista slussen in till operationssalen.

Jag glömmer det ALDRIG.

Lilla lilla Sara,drogad och ändå ganska....ok.
Hon visste om att nu,nu skulle den hemska filuren bort!!
Hon visste också att hon skulle få sova under tiden.
Men ändå....hon var rädd och sökte trygghet hos mor & far med blicken.

Jag vet inte hur mycket trygghet jag kunde förmedla då.
Känslan går inte att beskriva.
Att lämna någon man älskar högst av allt,sin FYRAÅRIGA dotter,
och få vara med när operationssköterskorna hjälper henne av med
nattskjortan och på med gröna särken.......över på operationsbritsen.

Nej,det går inte att beskriva.

Jag vet inte vad jag sa åt Sara när jag gick,men jag vet att jag skrek av
frustration när jag kom ut i korridoren.
Peter var kvar hos Sara några minuter längre än jag.
Sen kom han också ut.

Allt var ett töcken.Hela jävla dagen var ett töcken.

Där gick vi runt runt RUUUUUNT i Uppsala,medan vi inte ville annat
än att vara hos Sara.
Personalen på NIVA sa att vi MÅSTE gå därifrån,annars skulle vi bli tokiga(re).

Farfar Stig & min plastsyster Gabriella vallade oss i stan.
Det var snudd på makabert att sitta på en restaurang och äta lunch
den här dagen.Vi pratade & pratade om ALLT.Bäst att prata oavbrutet,
tystnaden var otäck.

Vi gick till Domkyrkan & bara satt.Satt & grät.

Timmarna gick & gick & gick.

Till slut hade tio timmar gått.
TIO TIMMAR i galenskap.

Då ringde dom från NIVA & sa:
"Nu kan ni komma,Sara är här igen!!"

Tror tamejfasen att vi flög till sjukhuset från stan!
Vi var där på några minuter.Och sen........
Dom sa att vi skulle vara förberedda på hur Sara skulle se ut & vara.

Försök med det ni.

När jag såg vår lilla fågelunge för första gången efter operationen,
då vek sig knäna på mig & en snäll sköterska fångade upp mig i fallet.
Hon ledde mig åt andra hållet en stund & tyckte tydligen att jag skulle andas.
Andas-jag???Varför det??Huvudsaken var ju att Sara andades!!

Vi fick ett kuvert med Saras hår som dom hade rakat bort.
"Sara Forsell,2 flätor" står det på kuvertet.

Jag önskar ingen att få gå igenom en sån dag som vi gjorde då.

Onsdagen den tjugonde april tvåtusenelva.

                          
                                                    
                                                Sara,du är så modig och stark!!!

sv: självklart.. satt precis och tänkte på henne. världens goaste sara <3. ska försöka komma förbi så fort jag hinner!

kram på er allihop. vet att jag inte är hos er så ofta, men ni finns i mina tankar varje sekund.

Kramar!!!

Går undan, vill läsa i fred, tårarna rinner. Segertecknet är helt fantastiskt! Tack för att du delar med dig!/Varm kram Maria