Sanna vänner
Så upp & ner livet kan vara.....
Pappan & jag sjönk ner i det djupa häromdagen...I torsdags tror jag att det var.
Vetskapen om att mr INTE kunde göras då i kombination med att Sara klagade på huvudvärk
den kvällen skapade mycken oro i vår själar igen.
Ibland växer det en så stor klump i halsen att det nästan är omöjligt att få luft.
Sen vänder det.Ja,det GÖR faktiskt det!
Det händer att jag nästan "glömmer" allt det onda.
Tittar på lillan när hon mår riktigt bra,skrattar och är full av bus.
Då finns det nääästan inte.
Men ändå,nå´nting skaver under ytan....under skinnet liksom.
Den där ständiga oron & ångesten.
OVISSHETEN.
Två av mina allra bästa vänner var här i fredags.
Dom har följt mig under en av mina mest givande perioder i mitt liv,
då jag mådde som allra bäst.
Men dom har också funnits vid min sida när den värsta tiden kom.
Nå´t av det jävligaste du kan gå igenom som förälder....
TACK M & M-L för att ni finns och stöttar-alltid.
Tack för timmarna i bodegan :)
Mamma och jag har varit på min Lisas dansuppvisning idag.
Hon är så duktig min stortjej,ett megastort guldkorn.
Imorgon blir det en bra dag.
Det har jag bestämt.
