Man är sig själv närmast?

 
 
 
 
 
 
Det är ett bra tag sedan jag skrev nåt här i bloggen.Nästan 5 månader sedan.
Jag ögnade just igenom några av mina senaste inlägg & inser raskt att det är här jag vräker ur mig mitt innersta.Återigen-vidden av att kunna skriva av mig är så oerhört värdefull.
Borde göra det oftare.
Ser också att tankarna kring bloggandet är oförändrade sen många år tillbaka : 
http://www.dt.se/allmant/dalarna/livet-efter-en-stor-mork-flack 
 
Mycket har hänt under den senaste tiden.
Vi har haft en bra sommar tillsammans.
Rest mycket & träffat både vänner från förr & vunnit nya vänner,förhoppningsvis för livet.
 
Själen känns oftast ganska stabil.
Däremellan finns det dagar då den drar iväg likt den värsta berg&dalbana jag kan föreställa mig.
En sån som jag egentligen aldrig i helskotta skulle kunna tänka mig att åka.
Idag är det en sån dag.
En dag med fullt påslag av ALLA känslor.
Det river & rufsar.
Glädje & sorg.
Skratt & gråt.
En dag då jag helst skulle vilja stå utanför mig själv.Hålla om mig & stryka mig över håret.
Viska :"Allt blir bra.Jag lovar."
Man är sig själv närmast,men ibland känns det tvärtom.
 
Det är skönt att skriva av sig.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0