Vilken dag....
Åh hell,vilken dag.Helt utpumpad sitter jag nu här och bara finns.Sara har visat sånt mod & sån tapperhet idag.Hon är så inivassen duktig,så jag finner inte ord.Allt har gått bra idag,nu återstår "bara" väntan.Den förbannade,uttömmande VÄNTAN.Minst en vecka.Orkar inte skriva mer nu-är totalt slut.Här är några bilder från idag:
Imorgon är en annan dag
Skälvande väntan.....Känslor rör sig runt,upp,ner & själen jobbar hårt.Försöker fokusera på allt annat.Sara tänker,funderar & är rädd.Hon är sex år.Ska inte behöva tänka alla dessa tankar.Hur kunde det bli såhär??Imorgon är det dags igen.Låt universums alla vackra själar finnas nära då och alltid.
Finaste Lisa
En bloggpaus innehållandes en massa terapi för att slippa tänka.Det är 10 dagar sen jag skrev sist & sen dess har vi gjort mycket.Barnens Skidspel,Svenska Skidspelen,umgåtts medfina vänner.....och så har jag haft en förfärlig förkylning som faktiskt däckade mig i några dagar.Det är sällan det händer.Min kropp har sen nån månad tillbaka på olika sätt försökt tala om att det är dags att förändra saker & ting.Antagligen både livsstil & tänkande.Gudarna ska veta att jag försöker!!Ett konstigt "lugn" har iallafall flyttat in i själen & jag väntar bara att det ska bli torsdag.Få det överstökat.Sara väntar också & är inte opåverkad av det som än en gång ska ske.Munter som hon är,så konstaterade hon idag att när hon vaknar ur narkosen;"Då ska Lisa följa med mig & påska:) "Raraste Lisa ska för första gången följa med Sara på mr.Det känns så bra att hon får vetskap om hur det går till och blir därtill ett stort stöd för lillasyster!Självklart är mor & far också där.Apropå min finaste stortjej Lisa-idag kom hon hit med en överraskning till sin mor!Tulpaner & en chokladask <3Modershjärtat svämmade över & gladledsen frågade jag vadan detta??Jag fick svaret:"För att du är världens bästa mamma!"Behöver jag säga att jag fortfarande ler av lycka?!?Älskade fina ungen,som sedan Sara blev sjuk har blivit försummad mellan varven.Men som ändå funnits nära för både lillasyster & mor,trots att det inte har varit lätt alla gånger.... 
TACK,finaste bästa du <3
85
Det blir en bra dag idag.Pyssel på lekterapin efter lunch,sen ska jag jobba en stund på em.Pappan är på sjön nu,medan Sara & jag tar det väldigt lugnt...Varför göra nå't idag,som du lika gärna kan skjuta upp till morgondagen?Så här spenderade jag tiden före frukost <3
Ny tid....
Då så.Här går det undan.Imorse ringde en sköterska från 34:an & sa att Sara har fått en ny röntgentid.På skärtorsdagen är det dags.Då tror vi på det-allt vad vi orkar.Bacillerna kan vackert hålla sig borta.Som sagt så har vi varit lediga idag.Mina flickor har haft studiedag.Lisa har pluggat HELA dagen,medan Sara & jag har softat på förmiddagen när pappan var på jobbet.Efter våffel-lunchen tog vi med Kenneth ut & fikade i solen :)Skönt att det äntligen är relativt framkomligt för rullstolen!Tänker så här;jag försöker hitta vågen igen.That's it.
Omtag
Ojojoj,vilken dag......
Imorse åkte Sara & jag till lasarettet för att hon skulle få aklimatisera
sig inför morgondagens röntgen.
Terapi som är viktig för henne.
Väl framme så nämnde jag att Sara fortfarande är förkyld.
Inne på tredje veckan,så snorar & hostar hon.
Inte mycket,men dock.
En narkosläkare tog då beslutet att skjuta upp röntgen,med tanke på att
lillan blir sövd & måste ligga alldeles still.
Saras reaktion var som en....explosion.
Har inte sett henne så arg & ledsen sen hon låg på NIVA.
Hon grät & skrek om vartannat.
Till slut fick hon ur sig:"JAG VILL FÅ DET DÄR GJORT NUUUUU!!!!"
Hon bär på så mycket,den lilla.
Så mycket som hon inte pratar om,som hon är rädd för & behöver bearbeta.
Mycket mer än en liten 6-åring ska behöva göra.....
Till slut lugnade hon ner sig & förstod.
Vi satte oss & pysslade på lekterapin en lång stund,
sen åkte vi & hämtade bästa Lisa i skolan.
Jag märker vilken j-a anspänning det har varit senaste dagarna.
Den släppte nu på kvällskvisten.Det tackar jag för!
Precis som att själen tillåter kroppen att vila.
Eller tvärtom.
Mitt i allt så känner jag mig lugn.
Hänger med den känslan så länge den finns & förstår
Saras förfäran ännu mer.
Är samtidigt glad över att vi fick en fin dag tillsammans till slut,
mina barn & jag.
Imorgon är vi lediga alla tre.
Planen för morgondagen var ju egentligen en annan,
så att bara vara blir en stor,härlig bonus.
"LUGN:
- (om en person) ett tillstånd av stillhet, utan tecken på upprördhet,oro eller rädsla"
Tross
Idag har jag läst min blogg.Det är inte ofta det händer.När jag väl gör det så ser jag en röd tråd,nej tross,som följer med sedan snart två år tillbaka.Samma känslor & tankar,samma sätt att ta mig igenom svåra stunder.Sara har varit med mig på jobbet efter skolan idag.Maken var tvungen att åka iväg & köpa en ny pelletsbrännare.Vår gamla packade ihop igår natt.Toppen,med tanke på vår ekonomiska situation....Bara att ta nya tag.Delar med mig av en av mina favoritbilder:
Gå gå gååå...
Undrar hur många mr Sara har gått igenom nu.....6,7 stycken tror jag.På knappt två år.Det ÄR jättebra att det blir gjort,jag vet!!Måste bara vräka ur mig all frustration nånstans.Då får det bli här,helt enkelt.Promenerar likt en Duracellkanin & är tacksam för att solen följer mig som här dagarna.Snart ska jag hämta Sara i skolan <3
Nerver
Idag hämtade vi lillan i skolan efter lunch för att lämna henne på lasarettet.Hon har varit på besök på lekterapin inför torsdagen.En timme senare kom hon skuttande,glad som få.Tryggheten på barnavdelningen är så viktig för henne.Ingen annan än jag är lyckligare för det.Hon behöver få vara i den miljön ibland,det hjälper bearbetningen på traven.Själv får jag ångest inför varje besök.Flashbacks i mängder sköljer över mig.Som maken sa idag:"Nu ligger nerverna utanpå."Sannerligen.Försöker återigen finna styrka i mig själv,vilket kan vara rätt knivigt.Jag är inte alltid så resonabel mot mig.....Önskar ingen denna oro.
Kram
En lång dags färd mot natt.Så brukade min fina pappa säga...Precis så känns det nu,det har varit en lång dags färd mot natt.Jag har jobbat,medan Sara har varit hos rara mormor tills pappan kom hem från avlämpandet av Pam.Skjuter undan dom tunga tankarna allt vad jag orkar & försöker fokuserar på annat.Längtar såå efter att få resa bort nu.Kanske är det en flykt från verkligheten.....(Som att det skulle hjälpa.)Sara är fortfarande förkyld & har så varit i två veckor.Hon måste bli av med det fort,annars måste datumet för röntgen ändras.Ni är många som troget följer min blogg & på så sätt får ni också ta del av mina innersta tankar.Vill ge er en stor kram,hela högen <3
Eko
Softar efter en händelserik dag på jobbet.Kul när det är full fart :)Att vara på jobbet hjälper mig framåt så oerhört mycket & att jag dessutom har jordens bästa arbetskamrater gör inte saken värre.Jag skyndade mig hem efter jobbet till sötaste mamma för att hämta Sara.P har åkt iväg med Pamela till Sandarne,för att min snälla svåger ska hjälpa oss att serva henne inför resan :)Det känns gött att spä ut tankarna med att vi förhoppningsvis kommer iväg!Det är faktiskt "bara" 90 dagar kvar nu!!När friden infinner sig i min själ,så ekar orden inom mig:"Allt blir bra."
Fredag
En bra dag.Lunch på Dalasalen med lillan & maken,sen skjutsade jag dom till lasarettet.Idag stod ett besök på lekterapin på schemat.Det är dags för Sara att vänja sig lite inför torsdagen....På em var vi hos Kenneth med presenter & middag för att,något försenat,fira hans födelsedag.Känslor & tankar ligger utanpå & vid minsta motgång gråter jag.Snälla,låt tiden gå.
Tankens kraft?
Kan inte hitta nåt vettigare att göra än att promenera eller jobba.Båda sakerna stärker mig....tror jag.Det här med tankens kraft.Mina tankar slåss mot varann & jag försöker hitta ett sätt att underminera dom negativa,rädslan.Jag gör allt för att hitta positiva saker & tankar i tillvaron.Spär ut tiden & skulle vara överlycklig om jag slapp vara hemma dom här dagarna.Helst skulle jag bara vilja vara med mina älskade ungar,gubben & ett gäng glada kamrater.Och Lizzy förstås.
Min bästa medicin
Ännu en härlig dag!Sara mår äntligen bättre & är i skolan nu :)Mannen,vovven & jag tog sällskap med lillan till skolan,sen tog vi en promenad i solen.Nu har han åkt till jobbet en stund. Jag har insett att min bästa medicin är att vara ute & gå,så snart bär det av igen.Hinner med en lång vända till före jobbet.Räknar ner & hoppas vågen orkar bära mig ett tag till...
Distans
Jag har sagt det förut & säger det igen-tvära kast i själen.Går på sparlåga igen.Det är lättare att tänka klart när dagen är ny.....Klamrar mig dock fast på vågen så länge jag kan.Fast faktum är att jag tycker att det är motigt nu.På riktigt.Konsten att få allt att fungera här hemma är svårt.Tänk om man bara kunde fly alla sysslor.Inte behöva tänka på matlagning,tvätt & städning.Det är skönt att gå till jobbet & få tänka på annat mellan varven.Få distans.När Sara låg i min säng tidigt imorse,så frågade hon:"Mamma,när jag hade filuren i huvudet.....var du rädd då??"Jaa Sara,det var jag.""Vet du mamma,jag tycker att ALLA filurer ska BORT.Dom borde inte finnas!"Förhoppningsvis kan hon gå till skolan imorgon,den lilla.
En våg
Godmorgon!Vaknade kl.6 av små tassande fötter.Sara mådde illa igen.Gick upp på toa & då var hon yr.Jag bestämmer mig för att det är förkylningen som gör det.Punkt.Lillan somnade om i min säng en stund,medan jag klev upp.Ringde mannen,som var på väg till sin första arbetsdag efter 3 månaders sjukskrivning.Jag grät en skvätt i luren,men sköljdes sen över av nå'n slags våg.En våg som är full av styrka & jävlaranamma.Jag rider på den än & är glad för varje sekund som den bär mig.Iförd pyjamasen skjutsade jag min äldsta pärla till skolan & sen ringde jag lekterapin på sjukhuset.Det är VÄLDIGT viktigt för Sara att få träffa Linda & "leka sjukhus" inför varje mr.Dom leker bla med dockor & låter dom gå igenom samma saker som Sara.Dessutom besöker dom röntgen & tittar på alla apparater där.Så nu har Linda & jag bokat in några dagar när hon & Sara ska ses före torsdagen.Jag ska härmed hoppa in i duschen för att försöka friska upp mig inför resten av den här dagen.Ska ta med lillan & vovven ut för att tanka ljus & energi innan det är dags för skiftbyte.Pappan kommer hem & jag går till jobbet.Oron kliar mig på ryggen,men idag bryr jag mig inte om det.
Dags igen
Egoistiskt tänkande dyker upp i skallen.
Jag som TRODDE att det skulle bli på ett sätt det här livet.
TRODDE att det skulle bli enklare än vad det är.
TRODDE.......
Från den dagen min älskade stortjej föddes,den 16/7 1998,
så förstod & visste jag att kärleken till ett barn är starkare än nå´nting annat.
Det hela kryddades när lillsessan kom,den 24/8 2006.
Man vill att allt ska bli & förbli så bra som det bara kan för barnen....
Nu är det så här.
Jag pallar knappt med fler turer.
Joo,det är klart att jag gör.
Kom igen.
Du MÅSTE.
Sara har fått en tid för mr igen.
Redan nästa torsdag,den 14/3.
Själen vrids ur,kroppen lägger av.
Vi har svårt att andas.
Tårarna bränner innanför ögonlocken.
Och allt detta sker i ren skräck.
Skräck över det som har varit.
Skräck över...situationen.
TÄNK OM.......
Kalla det "att måla fan på väggen",
men nu är det på det här viset att man orkar inte vara positiv jämt.
Mycket riktigt så är det som "dom" säger:
det känns lika mycket inför varje röntgen.
Jag känner mig ensam.
Trots att vi har varandra,så känner jag mig ensam.
Det hjälper inte om jag så skulle ha 100 vänner här nu.
Jag måste ta hand om "det här" själv.
Bearbeta.
Fy fan.
Vill inte att vi ska ha det så här.
Det är tortyr med denna vansinniga oro.
Mitt i allt,än en gång,tacksamheten för livet är så oerhört.
Sara är ju HÄR!
Tänk om dom bara kunde ta över.
Tacksamheten & styrkan.
Tänk om dom kunde ta tag i oron och bara vrida nacken av den.
Tala om att nu är det VI som härskar.
Jag vill kunna vara glad,kvittra och prata om vanliga saker.
Tänka på vanliga saker.
"Vad ska vi laga för middag idag?"
Fokusera på resan till Italien.
Bara vara.
Min stubin är eldad till intet.
Har inte möjlighet att ta nå´n endaste fjantig konflikt.
Orkar inte.
Allt sätts ur spel.
Ja,jag vet att jag är negativ.
Innerst inne är jag bara liten och så fruktansvärt rädd.
Tills styrkan hjälper mig på rätt köl igen.
Inget är som väntans tider.
Inget annat
Tröttare än tröttast idag=jag.Som sagt,så är det rena rama sjukstugan här...Igår kväll var Sara rejält hängig.Vi gav henne Alvedon & då piggade hon på sig lite & orkade äta.Trött som få stoppades lillan i säng & somnade på studs.När jag gick & la mig så vaknade Sara & skrek.Hon mådde "JÄTTEILLA".Därmed började en låååång natt.Vi riggade upp hink,handdukar mm,mm & väntade....Lilla vännen hade det så jobbigt,skrek,yrade & försökte kräkas.Pappan drog in sin madrass på Saras golv för att vara nära,mamman sprang i skytteltrafik orolig & förtvivlad över att inte kunna hjälpa.Plötsligt fick jag den ljusa idén att ta tempen igen,hon kändes varm den lilla.Joorå minsann:40,2.Kanske inte undra på att hon var helt utom sig.I med Alvedon igen,men den kräktes hon upp bums.Stackars!Till slut somnade hon & jag lyckades slumra till mellan 4.30 & 6.30.Det var tungt att jobba idag...Oron över yrsel,illamående & huvudvärk hos lillan gör mig galen.Försöker övertyga mig om att influensan hägrar i vårt hus.Inget annat.
99
Nu är det sannerligen sjukstuga här hemma.Både lill-& stortjejen är krassliga på nåt skumt sätt.Lisa hade magsjuka i söndags & nu är hon förkyld.Sara har haft feber i några dagar & nu klagar hon på huvudvärk,yrsel mm...Stackars barn <3Själv börjar jag repa mig från rygg-& muskelvärk,vilket jag tackar för.Har jobbat sen i tisdags,vilket funkar även om det känns tungt i kroppen.Förra helgen tillbringade vi här & där för att fira födelsedagsbarn.Både min söta morbror & två av mina finaste vänner fyllde år.Tre trevliga kalas!Idag är det två år sedan Kenneth fick sin stroke.Minns den dagen som om den vore igår.En påminnelse om hur skört livet är,från en sekund till en annan.Ännu en påminnelse....Förövrigt passar jag på att tillägga att jag har ytterst lite energi att lägga på tjafs & tjafsande människor.Gläds istället åt att det idag är 99 dagar kvar till avfärd :)
