lisaosarasmamma

Tittar in i ljuset som brinner i lyktan som Sara gav mig i julklapp.Hon har gjort den alldeles själv....

Den tänkta lugna kvällstestunden sköljs snabbt över av en våg av känslor.En översköljande kraftfull våg som äntligen slår omkull mig.

Jag har väntat på den.En längre tid faktiskt.Har känt att den har varit på väg att torna upp sig till max,laddad för att ta med mig i virvlarna.Med alla mål & medel har jag försökt spjärna emot.Sysselsatt mig med annat.Spelat svår att nå.Ändå fullt medveten om att den var på väg.

Nu är du alltså här igen.Jag tänker inte välkomna dig,men heller inte mota bort dig.

Ta med mig & låt det ske.

Imorgon är det fyra år sedan beskedet kom.Återigen,jag minns det som igår.Tankarna.Känslorna av vanmakt.Paniken.Fotfästet som försvann & som aldrig riktigt har kommit tillbaka.

Vågen bär mig igenom fyra år.Den tar ner mig & får mig att se tillbaka på det hemska.Den bär mig upp,högt upp,& får mig att se det vackra & lyckliga.Tacksamheten.

Familj & vänner som fanns nära.

Den får mig att se hur mycket som hänt på förhållandevis kort tid.

Att det inte är konstigt att man förändras.Att själen går sin egen väg.

Här är jag & vi nu.

Mitt i allt har livet burit oss till en sidoväg.

En väg som inte var tänkt från början....

Varma tårar strömmar över mig,samtidigt som jag följer vågens virvlar.

Jag är så oerhört tacksam för livet.