Då & nu.....
Så är den här....sista kvällen här i Almers Hus.
En inre frid har landat i både mor & far.
Vi har haft en otroligt fin vecka.Varberg är en mycket vacker liten stad.
Vi har upptäckt nya guldkorn för varje dag här nere.
Men det viktigaste är ändå att vi har fått vara tillsammans-bara vi tre.
Att få stanna upp och bara vara.
Förra gången vi var ensamma i en annan stad,så var vi i ett annat läge.Skarpt läge.
Det var i Uppsala för 7 månader sen....
Då,när vårt "nya" liv började.
Då,när filuren bestämde över Saras liv.
Då,när mor & far blev söndertrasade av oro.
Då,när vi blev en trasig familj som än idag behöver lagas.
Då,när allt vändes upp & ner.
Då,när vi fick en annan syn på livet och vad som är viktigt.
Då,när prioriteringarna ändrades för alltid.
Då,när oron och ovissheten flyttade in och inte hade för avsikt att lämna oss.
Det var då när sorgen lamslog oss,men samtidigt kom tacksamheten sakta krypande.
Tacksamheten över att hjärntumören "såg SNÄLL ut".
Tacksamheten över att vår lilla sessa faktiskt ÖVERLEVDE.
Tacksamheten över att vi har varandra och att få glädjas åt den kärlek och värme och alla goa skratt som Sara ger oss varje dag.
Då och nu.....
En inre frid har landat i både mor & far.
Vi har haft en otroligt fin vecka.Varberg är en mycket vacker liten stad.
Vi har upptäckt nya guldkorn för varje dag här nere.
Men det viktigaste är ändå att vi har fått vara tillsammans-bara vi tre.
Att få stanna upp och bara vara.
Förra gången vi var ensamma i en annan stad,så var vi i ett annat läge.Skarpt läge.
Det var i Uppsala för 7 månader sen....
Då,när vårt "nya" liv började.
Då,när filuren bestämde över Saras liv.
Då,när mor & far blev söndertrasade av oro.
Då,när vi blev en trasig familj som än idag behöver lagas.
Då,när allt vändes upp & ner.
Då,när vi fick en annan syn på livet och vad som är viktigt.
Då,när prioriteringarna ändrades för alltid.
Då,när oron och ovissheten flyttade in och inte hade för avsikt att lämna oss.
Det var då när sorgen lamslog oss,men samtidigt kom tacksamheten sakta krypande.
Tacksamheten över att hjärntumören "såg SNÄLL ut".
Tacksamheten över att vår lilla sessa faktiskt ÖVERLEVDE.
Tacksamheten över att vi har varandra och att få glädjas åt den kärlek och värme och alla goa skratt som Sara ger oss varje dag.
Då och nu.....
Kommentarer
Trackback
