Att vara stark...

Dom här trevande stegen framåt....dom går sååå sakta.
Men ändå framåt ju.Så känns det nu.

Jag tänker så mycket på framtiden,fast jag har LOVAT mig själv att "TA EN DAG I TAGET"......

Undrar hur det ska bli med allt....men försöker samtidigt att låta bli att undra.
Bara flyta med.
Det går så där,men det finns väl inget facit.Inget rätt eller fel.

Snart är det dags för magnetröntgen igen,i december hoppas vi.










Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0