lisaosarasmamma

Den 1/12 närmar sig med stora steg.
Spiralen drar ner oss lika fort denna gång.

Sara har full koll på vad som komma skall och tränar nu för fullt på att sätta "flygplan" (infart) i händerna på gossedjur och andra som anmäler sig frivilligt.Imorgon är det min tur.
Hon pratar MYCKET om röntgen och hur det har varit dom andra gångerna.
Nu är det dags för den femte gången i ordningen....på 7 ½ månad.

Det blir inte mycket vettigt gjort här hemma nu.Ser till att maten serveras och att disken diskas.
Övrigt är lagt på is.Utan minsta lilla fundering.

Bara andas och finns är det som gäller nu.
Bara visualisera och se det friska.
Bara vara......

Vi söker oss till den oas som maken har byggt på gården.
Det var där han spikade ur sig sin ångest och frustration när det var som jävligast i våras & somras.
Men det är också där vi kan förknippa Saras sjukdomstid med en evinnerlig TACKSAMHET.
Tacksamhet för livet.

Sara och pappa har döpt huset till "Bodegan".
Från början var tanken att det skulle bli ett LITET växthus,men det blev ett...vilorum.

Ikväll hade vi besök av våra fina kamrater Malin,Johan & Sebbe.
Guldkorn.För att inte säga en hel guldtacka.