Andningspaus
Det var märkvärdigt värre :)
På vägen hem från fotografen hoppade vi hejdlöst i lövhögar-underbart!
Vad annat kan vara viktigare än att göra det EGENTLIGEN?
Mitt i hoppandet fick stannade min kamrat John med sin lilla traktor och erbjöd Sara att hoppa in vid ratten.
Ännu ett guldkorn :)
Mellan lasarettsbesök,djupa tankar och funderingar försöker vi fylla dagarna med såna korn.
Imorgon är det då äntligen dags för att resa iväg på min rekreation för att samla tankar,mod och förhoppningsvis ännu fler guldkorn.
Av denna anledning tar jag en bloggpaus på ett par dagar för att "bara vara".
Måste träna på det.Att BARA vara har varit vansinnigt svårt det senaste halvåret....
Jag tror jag börjar med att träna på att andas djupt och att försöka soooova.
Att finna vägen igen,om än så krokig.Vi har befunnit oss i diket alldeles för länge nu.
Jag återkommer,förhoppningsvis med en dos energi i själen,om några dagar.
Önskar Er läsare allt gott.Jag har fått vetskap om att Ni är långt över 100 personer om dagen som följer min blogg,ibland upp mot 300 stycken!!Det är stort för mig och ger också en slags....trygghet.TACK!
Systrar
Mitt i alltihop kom jag på hur mycket mina systrar betyder för mig.
Trots att vi kanske inte har så tät kontakt alla gånger,så vet jag precis var dom finns om jag behöver dom.
Var och en ger mig stöd på sitt sätt.....
På lördag kommer Mimmi hit och är barn-& hundvakt över helgen.Guldkorn <3
Mina sessor gläds åt att få umgås med sin moster-UTAN att mor & far är hemma!
Älskar er massvis!!
...........
Jag är villig att erkänna att den behövs nu.
Rakt igenom
Njaaa,minns egentligen en hel del som han sa,men här kommer några ord som är extra tänkvärda-
oavsett vilken sorg man än går igenom i livet.
" Det går inte att fly sorg.
Försöker man låtsas som om
den inte existerar så blir den
i stället en evig följeslagare
i ens liv.
Det finns bara en väg genom
sorgen, och den går rakt igenom.
Mot sorg hjälper bara - sorg."
Så sant.
Grattis Pappa....
Precis vad jag behövde för att ta ännu ett steg framåt.
Jag hoppas kunna bära med mig alla tänkvärda ord.....
Måste kunna gå framåt,även om det blir på ett helt annat sätt än förut.
Igår skulle min älskade Pappa ha fyllt 78 år.
Vi var till graven och tände ljus och Sara sa:
"Morfar,du VET att vi älskar dig och vi vill att du kommer tillbaka!"
Lilla fina kärleksunge <3
Grazie
SAAAAAKTA kommer rutinerna till oss.......Det som förväntas bli vår "nya" vardag.
Vi provar.
Det är förfärligt hur tillvaron kan slås undan av ett besked som tog några sekunder att få.
Det är lika förfärligt att man tappar tråden till det som tidigare var verklighet och som nu ska försöka startas på nytt under helt andra förutsättningar.
Kan inte förklara det på nå´t annat sätt än att JAG ÄR RÄDD.
Min förhoppning är att jag också kan "komma tillbaka".
Gudarna ska veta att jag gör mina tappra försök....
En hjälp på vägen blir att min "nyvunna" fina vän Malin & jag ska på Pralins "Må bra-dag" imorgon :)
Guldkorn i kubik!
Lyckan blev stor hos Sara (& mig) häromdagen!
Brevbäraren kom cyklande med ett STORT brev till Sara.Hör & häpna,det kom från Livigno i ITALIEN.
Redan innan brevet var öppnat,så blev Sara "gladledsen".
Jag vet att Du följer min blogg,Camilla,och hoppas också att Du ser det här:
TUSEN TACK för hälsningen och pysselboken!!
Sara har nu pysslat,ritat och klistrat i dagarna tre.Vi hoppas också att vår drömresa blir av nästa år och att vi då kan komma och besöka Er & Ert fina hotell!
Lillan pratar VARJE dag om Italien....
Vi måste tillbaka,på ett eller annat sätt.
Sanning
in på Facebook.
Nästan allt stämmer så väl in i vår livssituation,men det där
med att "det finns en orsak till allt som sker"....där hoppar jag av. Vi fick brev från Saras läkare igår. Blodproverna som togs i måndags såg bra ut. Det betyder att syret kände sig välkommet att komma in i mina lungor igen! Fick besked att nästa MR blir i december. Hinner andas innan dess.
Recept
Trött
Fysiken tar stryk när psyket har tagit sin energi.
Det finns inget mer att ta av då.
"SOV!" rekommenderar många.
Mmmm,men det går sisådär.
Filur-spökena är efter mig nattetid.
Lasarettsbesöket med provtagning & läkarundersökning
gick bra idag.
Jag förväntar mig inget annat än att provsvaren som
kommer är i sin ordning.
Något annat alternativ finns inte.
En "före filuren-bild" från Italienresan,september 2010.
Vardag
Lite så här känns det.
Vi har vår vardag & alla andra har sin.
Jag är gräsligt dålig på att höra av mig som det är nu.
Det betyder INTE att jag inte VILL ha nå´n kontakt med
alla fina kamrater.
Det betyder kort & gott att jag är handlingsförlamad.
Trots det vi har "hamnat" i,så hoppas jag att vi har varandra.
En mamma som jag pratade med för ett tag sen som
har varit i samma situation som jag,hon sa:
"Du KOMMER att kunna ta tag i saker igen,jag lovar."
Tvekis.
Jag försöker verkligen få nå´t radikalt gjort,men allt blir bara halvdant.
Imorgon ska vi på lasarettsbesök igen.
Denna gång blir det provtagningar och läkarbesök.
Jag gör ett försök att få lite sömn innan dess.
Nära
påtaglig för både mig & maken.
Flashbacks.
Igår flyttade finaste mor till Rättvik.
Kenneth kommer efter på onsdag när mamma har kommit lite
mer i ordning.
Jag fick förmånen att träffa BÅDA min storasystrar & deras gubar
mitt i allt flyttande.Raskt inser man att det enda som betyder nå´t
är ju faktiskt dom som står en riktigt nära!
Det känns bra i själen att vi får "hem" mor & Kenneth nu.
Viktigt att finnas nära varandra för allas skull.....
Idag ska vi försöka plocka undan lite på gården och djupandas
den sköna höstluften.
Fånga dagen.
Ett halvt år
För exakt ett halvår se´n,den 14:e april,satt jag här hemma och var orolig.
Sara var inlagd på avdelning 34 för "observation" över natten.
Dom ville kolla vad hennes huvudvärk berodde på.
Min oro var befogad.
Förbannat.
Jag minns att jag (idiot) googlade på huvudvärk hos små barn,
sån som Sara försökte beskriva att hon hade ibland.
Oftast hamnade jag på sidor som handlade om tumörer i
hjärnan.....
Oerhört ilsken på mig själv och min oro,daskade jag igen datorn
och gick & la mig.
Varför måla fan själv på väggen??
Dagen efter fick vi svaret.
Den oerhört vansinnigt överjävliga sanningen kastades rakt in
i våra själar utan stopp.
Utan någon som helst pardon.
Utan minsta lilla smidiga framförande.
PAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAANG!!
Där kom den-käftsmällen som gjorde att livet rasade samman på EN sekund.
Den jävla käftsmällen som orsakade ett efterskalv som
kommer att vistas i våra kroppar och själar resten av livet.
Återigen-tacksamheten utför nå´n slags kamp
med oron ständigt och jämt,dag som natt.
Kärlek & chokladmums
sjukhusmiljö,framför allt när man ser sjuka barn.
Orättvisan råder sannerligen i världen.
BARN SKA INTE VARA SJUKA.
That´s it.
Jag vaknar till varje gång vi är på lasarettet och slås av tankarna:
"VAD I HELA FRIDEN GÖR VI HÄR??
VAD GÖR MIN SARA HÄR??"
Just nu sitter jag vid köksbordet och blir friserad
av Sara.Hon har haft en bra dag idag.
Därför har jag också haft en bra dag.
Glad Sara/trött mamma.
Vi har varit och hälsat på Saras kompisar Axel & Elis idag.
Toppen!!
Sara är SÄRSKILT förtjust i Axel som också är 5 år.
Härom veckan skrev Sara ett tvättäkta kärleksbrev
och skickade till honom.
Här kommer ett recept som Sara kom på nu på kvällskvisten.
Prova gärna,tror att det kan bli busgott.
Har skrivit ner ordagrant som lillan sa:
"SARAS CHOKLADMUMS"
"Ta choklad och hacka.
Låt den smälta i ugnen.
Bred ut den i en form.
Lägg på nå´t gott som man kan ha på choklad.
Lägg på marsipangrejer.
Häll på pyttelite socker,
sen är det slut och klart och
sen ska man äta det."
Vad säjs??
Själv tycker jag att det låter väldigt spännande,särskilt
"Lägg på nå´t gott som man kan ha på choklad"!
Vackert....
Terapi-hund
Här är Sara med sin allra bästa vän,Lizzy.
Hon är i allra högsta grad en terapi-hund.
Så här kan dom sitta i timmar,bästisarna <3
Minnen
Hemma
Det var sorgligt att lämna lugnet och luften,
men samtidigt ganska okej när snöstormen drog in
över fjällen...
Ska försöka komma framåt i tankarna och behålla
själen i det skick den är nu.....Fast...hur gör man??
Dammar av det gamla mantrat igen:
"Det är BARA att hänga med."
Lördag=bra dag
Vi har tagit det lugnt idag.
Sara har ett gott humör,men blir trött fort.
Det märks att hon ligger efter i fysiken och
behöver vila ofta.
Imorgon åker vi hem-tyvärr.
Själen har nästan kommit ikapp och jag kan intyga
att vi behövde komma ifrån alla tre!
Här kommer några bilder från vår sista dag för
denna gång här i paradiset:
GODmorgon
Vaknar av att lillan kryper ner hos mig och viskar:
"Jag älskar dig genom rymden,planeterna,stjärnorna och
HEEELA jordklotet!
Jag älskar dig så mycket att jag inte kan säga det,mamma."
Precis så känner jag också för dig,mitt älskade barn.
Och precis så känner jag för din storasyster.
Min dag är redan gjord,den kan inte bli bättre <3
Frukosten är avklarad,nu ska vi ut i fjällsolen.
Fredag
Mina två brudar stannade "hemma"
(det är så det känns här nu) medan jag var och handlade lite mat.
Efter lunch bar det iväg till Hundfjället och Trollskogen.
Lisa visade oss att sist vi var här Sara och jag,så hade vi
bara gått i en liiiiten del av Trollskogen.
Nu vandrade vi upp för hela Hundfjället med både tung ryggsäck
och Sara i vagn.Det var kämpigt,men mer än värt besväret när
det började gå utför och Trollskogen äntligen dök upp!
Nu är det myskväll <3
Lyckan är stor
För varje minut som går här uppe,så märker jag
att många tankar lämnats kvar hemma......
Jobbiga tunga tankar som jag inte vill ha.
Önskar att det gick att stanna tiden nu.
Jag passar på att fånga dessa minuter
och lägga dom på ett mjukt ställe i själen.
Sara Laila Birgitta har namnsdag idag!
Lyckan blev stor då hon vaknade i morse och
upptäckte att det var SNÖ!!
Luften är klar,det är 1 minusgrad och SNÖ.
Jag ska snart åke ner till Fjällbagar´n vid Lindvallen
och köpa nybakat bröd.
Vi får se vad denna dagen har att erbjuda.
Här & nu
Alldeles ensamma vid Högfjälls hotellet.
Lugn och ro.
Guldkorn.
Här har ni vår torsdag:
Frid
Vacker vy!
"Ååå titta,va´DAMMIGT!!" utbrast Sara.
Damm=dimma i hennes värld :)
Det ÄR fullständigt ljuvligt att få komma hit.
Mina hjärtebarn har sovit i våningssäng i natt.
Sara tyckte att det var busmysigt och uppmanade mig
att "GÅ UT" igår kväll när jag nattade henne.
Hon ville minsann vara ensam och mysa och somna.
Lisa och jag somnade i varsitt soffhörn när vi hade sett
på en halv film.....
Nu får vi se vad denna dag har att erbjuda.
Att ha förmånen att få vara med mina båda barn,
det räcker för mig!
Sälen igen!
Vi ska andas djupt och bara vara.
Varför?
Väldigt många VARFÖR finns även i vår lilla värld.
Jag undrar till exempel VARFÖR jag inte kan ta mig ur
mina malande tankar?
Men samtidigt VARFÖR det känns som att omvärlden
förutsätter att allt nu ska vara "som vanligt" och att VI ska
vara "som vanligt"?
Som om INGENTING har hänt?
Det ÄR svårt att vara i nuet och samtidigt försöka landa
i det som har varit.....
Igår fick vi oväntat besök av en före detta granne.
En fullkomligt underbar dam som heter Sonja.
Hon & hennes familj har gått igenom en stor livskris.
Sonja hade läst Pralin och då fått reda på vad som hänt Sara.
Hon kom med en burk trattisar,pratade,lyssnade och FÖRSTOD.
Jag vet att hon förstår,på riktigt.
OM Du läser det här Sonja,så än en gång TACK för att Du kom-
det värmde oerhört!!
Sara fick post idag igen.Lycka!!
Det kom ett brev från en Eva i Åkersberga,som även hon har
läst om Sara i tidningen.
Lillan blev så glad för både kortet och klistermärkena :)
Tusen tack,Eva!
Åter till alla VARFÖR.
Det största VARFÖR har grävt sig in i vår tillvaro satte Sara
själv ord på idag.
Såklart.Förståndig som få...
Vi var på lasarettet för att än en gång till Saras stora glädje
titta på clownerna från Uppsala.
Lilljäntan travade med bestämda steg och satte sig längst fram
för att vara riktigt NÄRA idag.Det märks att hon har blivit tuffare
för varje dag nu!
Preciiiis innan föreställningen skulle börja,kom den viskande frågan:
"Mammaaa...VARFÖR fick jag en filur i huvet??"
"Det är ingen som vet det,älskade barn."
Tystnad.Sen kom clownerna.
TACK,Sonja!!
TACK,Eva!!
Tack,clownerna!!
Mina hjärtegryn
Lyckan hos Sara finner inga gränser <3
Hon har laddat läääänge,för SNART åker vi till Sälen igen;
Sara,Lisa & mamman.
Sara har skrivit en lista med våra namn och där får vi
skriva upp vad som ska packas.
Det är märkvärdigt värre.
"När vi kommer till Sälen,då ska vi andas fjäll-luft igen,mamma!"
Jaa,det ska vi minsann....och bara vara tillsammans <3
Varma små fötter
Det är det bästa jag vet.
Mamman har inte hunnit slagit upp ögonlocken när det
kommer en liten Sara och kryper ner.
Så är den där igen...den lilla fundersamma rösten.
"Mammaaaaa...hur gör dom iiiigentligen när dom SYR
i huvudet???Har dom liksom NÅL och TRÅD??"
Jag blir klarvaken på studs,som om nå´n hade hällt
iskallt vatten över mig.
"Alltså.....jaa....det kan man säga att dom gör."
"Men VARFÖR sydde dom så mycket i MITT huvud då?"
"För att dom snälla doktorerna som hade opererat bort
din filur var tvungna att LAGA ditt huvud igen."
TYSTNAD.LÄNGE.
Sen kommer det:
"Vet du mamma,jag är INTE rädd för att dö.
Och inte för att operera mig heller!"
Mamman kvävs nästan.
Finns ingen luft,finns inga ord.
Några sekunder senare,med vanliga Sara-rösten:
"JAG VET MAMMA!Ska vi skriva en lista på vad du
och jag och Lisa ska ha med oss till Säääälen?!?!"
Tvära kast.Dubbla känslor.
Dom varma,goa,små fötterna springer iväg.
I en hast är Saraliten tillbaka med pennor och papper.
Du raraste lilla flickebarn,än en gång-
TACK FÖR ATT DU FINNS!
Once in a lifetime
Det finns stunder i livet som man vill minnas för evigt.
Idag har Sara & vi haft en sån stund.
En lång stund.
Sara har en IDOL-på riktigt.
Han heter Mojje.Mojje Johansson.
Mor i huset har också alltid haft Mojje som favvokille.
Lisa poppade hans musik när hon var liten,så han har hängt
med familjen länge.
När Sara låg på NIVA och livet var ordentligt upp&ner för
oss alla,då ringde Mojje till Sara.
Den dagen blev hastigt räddad!
När vi kom hem från Uppsala,så skickade Mojje & hans glada
spelgäng en låt inspelning speciellt till lillan.GULDKORN!!
Nu till dagens ONCE IN A LIFETIME.
Vid 10-snåret idag kom Mojje HIT med sin fina kamrat Anders.
Anders är en Falu-kis som jag känner sen låååååång tid tillbaka.
(Favvokille han också.)
HIT,HEM TILL SARA!!!!!!
Anders & Mojje spelade & sjöng,fikade,pratade....
bara var bustrevliga helt enkelt!
Dessutom hade IdolMojje med sig presenter till Sara!
Lyckan hos sessan är svår att beskriva :)
Hon har vetat om det celebra besöket i ett par dagar innan,
men inte riktigt trott att det var sant.
Häromdagen när poletten BÖRJADE trilla ner,så sa hon:
"Jag tror inte att jag klarar det."
"Vadå?",frågade jag.
"Att Mojje ska komma hit.Jag kommer att vara alldeles för blyg...."
Nog var hon blyg till en början,men släppte det ganska snabbt!
Jag vill på detta sätt försöka förmedla vårt inivassen stora TACK
till Er,Mojje & Anders.
Ert besök blev så värdefullt & lyckan SÅ stor!!
Vi hoppas att det blir både twice in a lifetime och många fler!
Kanske världens bästa gäng!
