Idag
Så har den då kommit-
den FÖRSTA skoldagen i Saras liv!
Mor & far följde med till skolgården & var med på samlingen i morse.
Det var,och ÄR,stort!
Många tankar väcks om hur det har varit i livet.
Jag märker hur hönsmamman dyker upp inom mig igen....
Vill att Sara ska få "vara med",inte känna sig utanför,
orka hänga med osv.
Samtidigt är jag så LYCKLIG över att den här dagen är här.
Att Sara går på sina egna ben till skolan.
Att hon ser,hör,förstår,skrattar,hoppar,skuttar,minns.
Att hon vill att mamma & pappa lämnar henne på skolan-
hon vill vara där utan oss!
Att hon FINNS....
Jag märker också hur förbaskat TRÖTT jag är.
Inte....sovtrött,utan trött i själen.Lättretlig.
Återkommer ständigt till att jag inte har "landat".
Eller kanske mer förändrats som mor,människa och fru.
Är inte rädd & orolig för vissa saker på samma vis längre.
Det blir som det kan,liksom.
Å andra sidan så förlamande rädd att NÅGOT ska hända igen.
Nej,jag är inte lamslagen hela tiden.
Jag KAN tänka klart,vet att vi lever i nuet och att "det" som har varit faktiskt HAR VARIT.
Men det obehagliga finns där hela tiden...
Livet går vidare,fast på ett annat sätt.
Sommaren har gått fort förbi.
Jag har bara varit ledig i en vecka,eftersom att jag har bytt jobb.
Vi åkte till Sunne på min enda semestervecka.
Barncancerföreningen har en gård som vi hyrde där.
Storasystrarna fick en egen stuga att husera i,till deras stora förtjusning.
Bilder kommer.
Min stora tjej har börjat i åttan idag.
(Inte fullt lika förväntansfull som sin lillasyster inför skolstarten.)
Hon fyllde 14 i juli.FJORTON år!
Tiden springer iväg....
Lilla Lisa,som nu är längre än sin mor.
Jag vill ta vara på tiden.
Vill vara här och nu.
Uppleva saker med mina barn.
Nu ska jag rensa skallen med en promenad innan jag går till mitt
högst trivsamma jobb :)
Här är skolflickan i morse:
