Don´t worry

Sara sover och sover och soooover.

Ofta trött på dagarna och sover gärna tretton timmar/natt.

Hon säger att hon är "viltrött" på dagen,lägger sig platt på
nå´n favoritplats;i kökssoffan,tv:soffan eller sängen.

Jag intalar mig att det är BRA.
Att den lilla kroppen hämtar sig nu.
Att läkningsprocessen är i full gång,både fysiskt och psykiskt.

Mamman är också trött,ända in i själen.
Jag ser dock ljuset.
Jag GÖR det.
Kriget mot oron fortsätter,men den får inte övertaget.
Inte nu.

                                



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0