Tillsammans
Tar en dag i taget och börjar verkligen inse vidden av vad som har hänt.
Sara har blivit mer och mer stabil i både kropp och själ.
Hon gör stora framsteg,
det har gått fort bara dom senaste veckorna.
Vi var till lasarettet igår,Sara var på undersökning hos "sin" Andreas.
Motoriken är nu helt tillbaka och lillan hoppade på ett ben och snurrande
runt som aldrig förr!
Andreas frågade om jag minns när vi var där dom första gångerna,
när ALLT var svart och kändes förgäves.
När vi inte trodde på framtiden och BARA levde för sekunden.
När oron snudd på kvävde oss helt,vi var såå rädda.
Då,när "farbror doktorn" satt och pratade om FRAMTIDEN.
Jaa,jag minns den tiden.
Jag minns den som ett stort j-a töcken.
"Vadå FRAMTID??
Vadå "Ni kommer att på nå´t sätt finna en vardag,
om än en helt annorlunda än den ni hade före filuren."?
Vadå andas....kunna tänka på nå´t annat än det sjuka ibland....
....vadå....???"
Nu är vi där.
FRAMTIDEN.
Det ÄR faktiskt bara nio månader sen!!
Idag är imorgon igår.
Jag erkänner:jag är rädd.
Rädd för ångestklumpen i halsen.
Vill inte att den blir större igen,bara att den ska minska och förtvina.
Under tiden så pågår den "nya" vardagen.
Sara är hos sin dagmamma lite di & då,övrig tid spenderar vi så
mycket & innerligt som det går TILLSAMMANS.
Foto: Lars Dafgård
Sara har blivit mer och mer stabil i både kropp och själ.
Hon gör stora framsteg,
det har gått fort bara dom senaste veckorna.
Vi var till lasarettet igår,Sara var på undersökning hos "sin" Andreas.
Motoriken är nu helt tillbaka och lillan hoppade på ett ben och snurrande
runt som aldrig förr!
Andreas frågade om jag minns när vi var där dom första gångerna,
när ALLT var svart och kändes förgäves.
När vi inte trodde på framtiden och BARA levde för sekunden.
När oron snudd på kvävde oss helt,vi var såå rädda.
Då,när "farbror doktorn" satt och pratade om FRAMTIDEN.
Jaa,jag minns den tiden.
Jag minns den som ett stort j-a töcken.
"Vadå FRAMTID??
Vadå "Ni kommer att på nå´t sätt finna en vardag,
om än en helt annorlunda än den ni hade före filuren."?
Vadå andas....kunna tänka på nå´t annat än det sjuka ibland....
....vadå....???"
Nu är vi där.
FRAMTIDEN.
Det ÄR faktiskt bara nio månader sen!!
Idag är imorgon igår.
Jag erkänner:jag är rädd.
Rädd för ångestklumpen i halsen.
Vill inte att den blir större igen,bara att den ska minska och förtvina.
Under tiden så pågår den "nya" vardagen.
Sara är hos sin dagmamma lite di & då,övrig tid spenderar vi så
mycket & innerligt som det går TILLSAMMANS.
Foto: Lars Dafgård
Kommentarer
Trackback
