Hej
Hej känslor & själ.
Jag tycker sannerligen att ni river & drar i mig i överkant.
Hur vore det om maken & jag finge frid ett tag??
Att kunna vara "som vanligt",tänka på "vanliga" saker....
Jag tjatar om att få "bara vara".
Hur vore det??
Idag var vi på Specialistmottagningen på lasarettet med lilla hjärtat.
Hon undersöktes & sen pratade vi om hennes huvudvärk som är så förbaskat envis.
Den är inte som förut,säger Sara.Då var det STORA blixtar.
För att göra en lång historia kort,så ansåg farbror doktorn att MR som var planerad till
april nästa år ska tidigareläggas.Inom några veckor ska det så ske igen.
Det är bra.
Men ändå känner man sig....förföljd.
Samma vidriga känslor av oro blandas med en slags....stillhet.
Bra att "det" än en gång blir gjort.
Mantrat inom mig låter "ALLT BLIR BRA".
Allt ÄR bra.
Så det så.
Vår lilla stortjej börjar förstå vidden av saker & ting.
Hon säger att hon är rädd.
Vill inte.
"VILL INTE att dom tittar i mitt huvud nå´n mer gång!"
Försöker förklara att det är....bra att dom gör det.
Försöker trösta & finnas.
Den ena foten har halkat ner i diket igen.
Den andra är på väg efter.
Precis som förr.
Spänningen sitter i nacken,ryggen,magen...
Men NIX,här ska inte ramlas ner!
Inte falla av oron!
Fångar dagen,kvällen & natten.
Fångar helt enkelt hela dygnet.
Kommentarer
Trackback
