lisaosarasmamma

Våga vägra

Tänk..mitt förra inlägg var så....lugnt & rofyllt.

Senare den dagen,förra måndagen,fick Sara ont i sitt lilla huvud vid flera tillfällen.

Hon berättade hur det kändes.

Om "blixtarna" som kommer.

"Inte på samma sätt som när filuren fanns,dom känns på ett annat vis."

På kvällen fick hon så ont,så att hon blev rädd & grät.

 

MAN      K  A  S  T  A  S      TILLBAKA.

 

Slängs iväg likt en trasa.

Tillbaka till en tillvaro där oron härskar.

Mitt i allt ska man finna nå´t slags....lugn.

Det är svårt.

Jag hämtade Alvedon,kramade,tröstade & stoppade ner den lilla i sängen en stund.

 

När huvudvärken kommer,kommer också mor & fars oro med besked.

Allt stannar upp.

Vill inte halka ner ens med ena foten i diket igen.

Vill vara uppe på vägen,inte rasa.

 

Sara blev också orolig.

Orolig för att behöva åka till sjukhuset.

Orolig för att inte vår Sälen resa skulle bli av.

 

Pappan ringde till Andreas,Saras doktor,för att berätta.

Minsta halmstrå av stöd emottages hjärtligt i dessa situationer.

Vi vill ha ett svar VARFÖR dessa attacker av huvudvärk återkommer.

Inga svar finns,bara teorier.....

Men stödet från en läkare gör att udden av oron trubbas av.

Det är viktigt.

 

Jag vet att mannen är precis lika orolig som jag,

men kanske har svårare att klä allt i ord.

Senare den kvällen,när Sara hade somnat,höll han om mig hårt & länge.

Det kom en liiiten röst ur en stor man:

"Vi måste stötta varandra,älskling."

För att på nå´t sätt övertyga sig själv.

För att berätta att hans själ också kastas tillbaka till salarna & korridorerna på Akademiska ibland.

För att han också vill våga vägra oron......

 

Att stötta varandra är svårt.

Föräldrar kommer efter i såna här kriser.

Barnen trampar framåt,men vi halkar ner från livets väg ibland.

Det svåra är att ta sig upp igen.

Det kan vi intyga.

 

Andreas tyckte absolut att vi skulle åka till Sälen ändå.

Ny kraft & energi infann sig & vi kom iväg till slut.

Vi fick en lugn & stillsam minisemester Sara,mamma & jag.

Och huvudvärken höll sig borta.

 

Våga vägra oron.

 

 

 

 

 

 

 

 

Du skriver så fint och jag storgråter!!
En bamsekram till hela familjen.<3
Längtar efter er!

Kram till er och härligt att ni kom iväg trots allt! Det är fint i Sälen, vi var där i våras :-)

Massor av kramar till dej och din familj. Tänker på er, och vad ni tagit er igenom och hela tiden går igenom. Hoppas ni hade det mysigt i Sälen trots vädret. Kram Eva