Tänker tankar
Är hemma från jobbet dag 2 i ordningen. Huvudet dunkar, hals & öron värker. Mitt i allt ändå ett kärt besvär....En förkylning, vad är egentligen den jämfört med annat? Ett kvitto på att kroppen behöver vila & läka i ett par dagar, det är allt. Tankarna rumlar runt i huvudet när dom har möjlighet. Eller kanske mer när jag ger dom möjligheten. Det är mycket som susar förbi när jag är i min tysta ensamhet. Tankar på vilket stort intryck & avtryck Kristian Gidlund har gjort i så många människors liv. Vilken "stor" person, som orkade & vågade berätta om den sjukdom som det ofta viskas om.Som så många är så jävla rädd för,att om man inte pratar om den, då finns den inte. Man är rädd för att möta en sjuk person & dess anhöriga....Än en gång, tankar på min & vår gränslösa TACKSAMHET över livet. Tårarna rasar över mina kinder nu & då,då & nu.Ofta.Precis nu rinner dom som en porlande vacker bäck.Bara för en timme sen rann dom också, men då lite mer i smyg.Jag gick med Sara till skolan och stannade en bit därifrån för att inte dela med mig av mina baciller. Står och ser på den lilla person som givit & ger oss en sån obeskrivlig lycka och så mycket kärlek varje dag. När hon tog på sig skorna i morse, så sa hon "Jag är så GLAD, mamma! ""Va bra Sara.Varför är du så glad då? ""Jag bara är det, mest hela tiden! Jag har ju en så fin och snäll familj som jag älskar."Där står en snuvig mamma och ser när den lilla jäntan rusar iväg mot sin skola. Hon vänder sig om och gör ett hjärta av sina händer och ropar "Heeejdå mamma, vi ses snart! "Då rinner dom, tårarna. Stillsamt porlande, varma i höstkylan.Att ta varandra för givna är enkelt. Busenkelt. Jag har slutat med det.
Kommentarer
Trackback
