Två och ett halvt år
20060826
Försöker att fokusera.
Går ut i husbilen,andas & ........bara finns,rätt & slätt.
Stubinen är kort igen.
Jag vet inte om det bara är jag själv som märker av det.
Kanske.
Kanske inte.
Jag är dock innerligt tacksam över att jag mår bättre nu än för
ett par veckor sen.
Det passar mig ypperligt att må bättre nu.
Självklart är det alltid bra att må bättre.....än sämre.
Men just nu behöver jag mig själv & min egen styrka lite mer.
Går ut i husbilen,andas & packar.
Vill iväg på ett konstigt sätt.
Imorgon åker vi.
Det är dags att åka tillbaka till Akademiska med Sara.
Läkarundersökning......besök hos kurator.
Mer vet jag inte.
Tack,det räcker bra.
Ett rutinmässigt besök.
Ändå-det känns.
Gör ont & gräver.
Karvar i själen.
River upp.
Förnuftet tar över & hävdar vänligt,men bestämt:
"Åååå,så bra!
Så BRA att dom tar hand om Sara.
Bryr sig om & följer upp.
Undersöker & pratar."
JOTACK,JAG VET ATT DET ÄR JÄTTEBRA!
Men jag vill ju ha allt ogjort.
Vill inte ha den verkligheten krafsandes i det undermedvetna.
Dag som natt,natt som dag.
Vi försöker göra resan till Uppsala så festlig det bara går.
Åker husbil,tar med vovven,hälsar först på min kusin Eric i Åkersberga,
bor sen på camping nära sjukhuset.
Sara ser fram emot att få åka.
Jag har lovat att vi ska stanna vid en speciell leksaksaffär.
Pappan & jag påminns.
Halkar efter den lilla varelsen som är större än dom flesta i sitt tänkande.
Hon bär oss framåt på sina små armar,
av ren & skär styrka.
Styrka i både kropp & själ.
Hon finns & är här.
Återigen-tacksamheten finner inga gränser.
Snart har det gått två & ett halvt år.
Kommentarer
Trackback
