Ibland dröjer det länge mellan mina skriverier här på bloggen. Nu är jag här igen.Jag inser raskt att läget är ganska status quo sen jag skrev senast....Det händer iofs mycket i skallen på mig hela tiden.Jag erkänner det. Känslorna för den här tiden på året kvarstår dock. Minnena gör sig påminda. Den svarta spiralen som drog mig & oss rakt ner i det svarta för snart 3 år sedan.Ovissheten. Helvetet. En stor del av mig fick sig en rejäl törn då.En törn som visat sig förändra mitt inre en väldig massa. Samma törn har samtidigt gjort mig till en mer tålig person. En starkare person...men på bekostnad av vad?Måhända tycker några av er att jag mal om detta....Till er vill jag bara säga attmalandet är mitt sätt att bearbeta. Mitt sätt att försöka förstå & samtidigt gå ett steg framåt. Om än ett pyttesteg.För framåt ska den härpajade mamman. Här är dom,mina älskade prinsessor.Dom som jag går igenom eld & vatten för.Sessorna som ger mina dagar ett värde. Jag älskar Er så att det snudd på gör ont ♥♥
