Från att ha balanserat & ibland hängt med en hand i en spindeltråd, känns underlaget nu stabilare än på länge.Mer som att gå på en något svajig, men ändå fast förankrad tagliatelle.Hela foten landar platt,liksom.Går från klarhet till klarhet på många plan & "hittar" mig själv. Visst är jag mamma & fru,fast det viktigaste är väl ändå att jag är jag på nå't vis?Idag är det "Kramens dag", det kommer jag anamma allt vad jag kan :)
