lisaosarasmamma

Farväl 2016.

Du blev det året som jag fullkomligt rusade in i med fanan högt som fan.Jag skulle ta dig med storm.Nu,NU skulle allt falla på plats & lugnet lägga sig.Jag skulle finna mig själv.Landa.Vara rädd om mig.Äta bra,motionera,sova färdigt.Inte sätta mig själv i sista hand.Sluta vara självdestruktiv i mina tankar.Jag skulle rulla ihop ångesten till en liten papyrusrulle & skjutsa iväg den till nåt place där solen aldrig vistats.

Jag hade intentioner om att äntligen tokumgås med mina vänner,som jag så länge försummat på grund av bristande ork.Min oro för min yngsta,starka,modiga & redan nu så livserfarna dotter,den oron skulle bylsas in i bomull & bli fadd.Min oro för min äldsta,begåvade,kloka,vackra & trygga äldsta dotter som jag inte på långa vägar har räckt till för,den oron skulle komprimeras & bli mindre.

Jag skulle bli trygg,tacksam & gladare i livet.

En bättre mamma.

Det blir sällan som man har tänkt sig.

2016,du blev i tuffaste laget på många plan.

Den ena törnen avlöstes av den andra.Samtidigt lärde du mig ännu mer om vad som är viktigt i livet.

Du lärde mig att aldrig,aldrig ta något eller någon förgiven. 

Du lärde mig också att mitt sätt att vara nyfiken, naiv & tro på andra människor kanske behöver bromsas ibland....

Med hjälp av 2016 har jag ändå blivit starkare.

För tanken när jag stod där i startgropen med fanan högt för precis ett år sedan var ju att komma nånstans med mitt inre.

Gudarna ska veta att det är precis det jag har gjort.

Klippta vingar kan läka,om än på ett smärtsamt vis.

Välkommen 2017.

Jag har inte för avsikt att vare sig rusa in i dig eller ha några som helst förväntningar på dig.

Just nu känns allt blankt.

Tomt.

Neutralt.

Jag har förhoppningar förstås,men tänker hålla mig laidback.

Bara hänga med,se på,begrunda & inte vara rädd.

Slutligen vill jag ge all min kärlek till er som faktiskt frivilligt har valt att vara mig nära på olika sätt & fortfarande är kvar ❤

Gott Nytt År.