Movin´ on
Ivrig att komma iväg :)
Jag tar härmed en bloggpaus och återkommer när vi har vilat upp oss.
Ha det fint allihop <3
Empati
Det gör ju faktiskt det!
Jag läste en artikel i gårdagens Falu-Kuriren.
Blir påmind om alla dessa generösa människor med stora hjärtan,
som visar sån medmänsklighet utan att kanske förstå hur mycket
det betyder för mottagaren.
http://www.dt.se/nyheter/falun/1.4329563-eleverna-stottade-sin-cancersjuke-larare
Så oerhört fint gjort <3
Vi behöver nog alla tänka på hur LITE det krävs för att stötta eller gör en medmänniska
glad,om så för en kort stund.
Vi har fått uppleva så många fina handlingar och ord under den jävligaste,tyngsta tiden.
Varje dag tänker jag på Er som på olika sätt funnits så nära.
På tisdag ska Sara,lilla mamma och jag bo i en stuga utanför Ockelbo.
Vi får hyra den av Barncancerföreningen.
Än en gång ges tillfälle till rekreation och vila.
Att bara vara.
Är så tacksam för att möjligheten finns.
Skavsåren finns där....blandade med oron.
Budget
Både kroppen,själen och skafferiet.
Måste dock medge att skafferi-rensningen är den lättaste.
Bakar bröd och lagar mat på vedspisen.....
Spar och spar och spaaar,men unnar oss ibland :)
Tillsammans
Sara har blivit mer och mer stabil i både kropp och själ.
Hon gör stora framsteg,
det har gått fort bara dom senaste veckorna.
Vi var till lasarettet igår,Sara var på undersökning hos "sin" Andreas.
Motoriken är nu helt tillbaka och lillan hoppade på ett ben och snurrande
runt som aldrig förr!
Andreas frågade om jag minns när vi var där dom första gångerna,
när ALLT var svart och kändes förgäves.
När vi inte trodde på framtiden och BARA levde för sekunden.
När oron snudd på kvävde oss helt,vi var såå rädda.
Då,när "farbror doktorn" satt och pratade om FRAMTIDEN.
Jaa,jag minns den tiden.
Jag minns den som ett stort j-a töcken.
"Vadå FRAMTID??
Vadå "Ni kommer att på nå´t sätt finna en vardag,
om än en helt annorlunda än den ni hade före filuren."?
Vadå andas....kunna tänka på nå´t annat än det sjuka ibland....
....vadå....???"
Nu är vi där.
FRAMTIDEN.
Det ÄR faktiskt bara nio månader sen!!
Idag är imorgon igår.
Jag erkänner:jag är rädd.
Rädd för ångestklumpen i halsen.
Vill inte att den blir större igen,bara att den ska minska och förtvina.
Under tiden så pågår den "nya" vardagen.
Sara är hos sin dagmamma lite di & då,övrig tid spenderar vi så
mycket & innerligt som det går TILLSAMMANS.
Foto: Lars Dafgård
Don´t worry
Ofta trött på dagarna och sover gärna tretton timmar/natt.
Hon säger att hon är "viltrött" på dagen,lägger sig platt på
nå´n favoritplats;i kökssoffan,tv:soffan eller sängen.
Jag intalar mig att det är BRA.
Att den lilla kroppen hämtar sig nu.
Att läkningsprocessen är i full gång,både fysiskt och psykiskt.
Mamman är också trött,ända in i själen.
Jag ser dock ljuset.
Jag GÖR det.
Kriget mot oron fortsätter,men den får inte övertaget.
Inte nu.
Flätor & trötthet
Häromkvällen bad Sara mig att fläta hennes hår.
Hon hade tvättat håret och ville sova med flätor för
att få lockar dagen efter.
Jag fick till slut ihop sju stycken miniflätor.
Sara var ÖVERLYCKLIG!
"Du mammaaaa,jag har ju inte haft flätor i håret
se´n......jag tror det var tre dagar före filuren....
.....JAAA,tre dagar var det."
Vi har alla våra minnen.
Det märks tydligt att fysiken inte är med vår lillsessa mellan varven.
Idag har hon mest vilat,gäspat och inte orkat med så mycket...
Att skynda långsamt verkar vara melodin.
Var inte rädd....
Tänk så mycket som har hänt på bara 9 (NIO) månader.
Det är märkligt hur människan och dess kropp och själ fungerar.
När något chockartat händer,då utlöses en slags försvarsmekanism
och överlevnadsinstinkt som jag tror kommer från...ingenstans.
Jag lovar,det TAR tid att landa!
Än är inte vår resa över ("oron kommer att följa er livet ut"),
men jag lägger all min tro och mitt hopp på att vi ALDRIG ska behöva
uppleva mörkret på det viset igen.
Det är nämligen tveksamt om vare sig ovan nämnda mekanism eller
instinkt kommer att fungera på samma starka sätt då.....
Vi HAR förändrats,det är sant.
Helt andra värderingar har dykt upp och tankarna om det framtida livet
är.....förändrade.
Till mina älskade jäntungar:
http://www.youtube.com/watch?v=k9y-MrVsqFg&feature=player_detailpage
Inga "stora" förändringar ?
bör göras när man befinner sig/nyss har befunnit sig i en livskris.
Är det verkligen sant??
Annars skulle någon form av STOR förändring vara på sin plats.
Inte för att glömma det som har varit och är,
utan mer för att våga ta mer stabila steg framåt.
Minnen från 2011,del 3
Dom här bilderna har Falu-Kurirens duktiga fotograf Lars Dafgård tagit i augusti förra året
till reportaget som var med i Pralin den 24/9.
http://www.dt.se/pralin/hemma/reportage/1.3931545-livet-efter-en-stor-mork-flack
Jag minns känslorna och tankarna vi hade då.
Jag minns oron och ovissheten som sakta åt oss.
Jag minns Saras tapperhet och klokhet (då som nu).
Imorgon ska Sara vara gå på gymnastik med sin dagmamma & kompisarna.
Hon har inte varit där sen före filuren och ser fram emot detta alldeles väldigt.
Idag promenerade vi förbi gympasalen och då sa Sara:
"Jag måste ju ta det lite lugnt med huvudet på gympan,
för jag har ju haft en filur.Det är lite svårt att förklara för mina kompisar om
filuren,för dom förstår inte vad det är....."
Jag frågar:
"Förstår DU vad en filur är,Sara?"
"Mjaaaaa.....inte riktigt...."
"Det är som en "knöl" i huvudet som inte ska vara där."
"Jaaaa mamma.....som en bula liksom."
Tystnad......
"Jag kommer ihåg att filuren tryckte mycket i mitt huvud....
....här & här & här (pekar)."
"Ja,jag förstår det Sara.Vilken TUR att dom snälla doktorerna kunde hjälpa
till att ta bort filuren!!"
"Mmmmm....men....jag FATTAR liksom inte.Allt gick ju så FORT!!
Det var ju så bråttom hela tiden!!"
Det var precis så det var.
Ju längre tiden går,desto större och klokare blir funderingarna.
Finaste finaste unge!
Minnen från 2011,del 2
ÄNTLIGEN HEMMA!!!
Fortsättning följer.
Måste bara berätta om dagens Sara-kommentar!
Hon skulle göra bordsplacering när hon hade dukat
till middagen.
"Mammaaaa,hur skriver man Matilda?"
Mor svarar:
"M A T I L D A"
Sara:
"Okej...men hur ser D ut nu igen?"
Mamman:
"Ett rakt streck med en stor mage,du vet."
Sara,busnöjd:
"JA JUSTJA,så där som pappa ser ut!"
Minnen från 2011,del 1
SVART SVART SVART SVART SVART SVART SVART SVART SVART SVART SVART SVART SVART SVART.......................................................................................................................................
.................................................................................................................................................
.................................................................................................................................................
Tappra försök
Tänk att jag trodde att ALLT skulle vända nu.
Att oron hade packat sig iväg för ett längre tag.
2011 blev ett tufft år för vår familj.....
Allt som har hänt har påverkat så mycket,
från relationen till varandra till....hela kitet.
Vardagen.
Det faktum att det som "har hänt" finns med oss och har
påverkat oss alla på olika sätt är jobbigt som attan.
Det är svårt att lägga något slags pussel igen.
Bitarna ligger på så fasligt många ställen.
Jag tror att min "rensa ut all skit-period" är bra.
Sopsäckarna fylls på & slängs i rask takt.
Idag har jag lunchat med en rar kamrat och därefter
lodat på sta´n med henne en stund.
Det var NÄSTAN som att allt var som vanligt igen :)
Såna stunder behövs verkligen nu!
I kväll hade Sara och jag ett litet mini-spa.
Hon badade fötterna på sitt rum,samtidigt som hon smaskade
på russin och gojibär.Sen fick hon massage med lavendelolja.
Själv försökte jag rensa bort lite skit med hjälp av en gurkmask.
Imorgon ska jag fortsätta kasta bort och glömma.
Ut ut uuuut
Övriga familjen har flytt sin kos till olika ställen i landskapet,
Sara och jag är solokvist här hemma till imorgon.
Hon tokleker och jag TOKslänger det mesta.
Rensar ut kläder,småprylar som bara ligger och skräpar,
stuvar ner alla tomtar i kartonger,skurar och fejar.
Jag vill så gärna bli av med så mycket gammalt och eländigt.
Eftersom det inte fungerar att kasta bort en trasig själ eller
murkna känslor,så får det här städandet duga.
Idag ska lillhjärtat och jag gå på bio :)
"Kalas Alfons",med popcorn och hela rasket.
Lyckan hos Sara är fullständig och jag suger tacksamt i mig
hennes positiva vibbar!
