lisaosarasmamma

Det finns stunder i livet som man vill minnas för evigt.
Idag har Sara & vi haft en sån stund.
En lång stund.

Sara har en IDOL-på riktigt.
Han heter Mojje.Mojje Johansson.

Mor i huset har också alltid haft Mojje som favvokille.
Lisa poppade hans musik när hon var liten,så han har hängt
med familjen länge.

När Sara låg på NIVA och livet var ordentligt upp&ner för
oss alla,då ringde Mojje till Sara.
Den dagen blev hastigt räddad!

När vi kom hem från Uppsala,så skickade Mojje & hans glada
spelgäng en låt inspelning speciellt till lillan.GULDKORN!!

Nu till dagens ONCE IN A LIFETIME.
Vid 10-snåret idag kom Mojje HIT med sin fina kamrat Anders.
Anders är en Falu-kis som jag känner sen låååååång tid tillbaka.
(Favvokille han också.)

HIT,HEM TILL SARA!!!!!!

Anders & Mojje spelade & sjöng,fikade,pratade....
bara var bustrevliga helt enkelt!
Dessutom hade IdolMojje med sig presenter till Sara!

Lyckan hos sessan är svår att beskriva :)

Hon har vetat om det celebra besöket i ett par dagar innan,
men inte riktigt trott att det var sant.
Häromdagen när poletten BÖRJADE trilla ner,så sa hon:
"Jag tror inte att jag klarar det."
"Vadå?",frågade jag.
"Att Mojje ska komma hit.Jag kommer att vara alldeles för blyg...."

Nog var hon blyg till en början,men släppte det ganska snabbt!

Jag vill på detta sätt försöka förmedla vårt inivassen stora TACK
till Er,Mojje & Anders.
Ert besök blev så värdefullt & lyckan SÅ stor!!

Vi hoppas att det blir både twice in a lifetime och många fler!














                   Kanske världens bästa gäng!

Vi ska till biblioteket en stund på förmiddagen idag.
Sara vill låna böcker och så ska vi fika med "min" Marie-Louise.

Guldkorn.

För övrigt har jag för avsikt att fånga dagen allt vad jag kan.


                                 



                       



                                    

På sätt och vis kan jag förstå dom i vår närhet som
inte "törs" höra av sig längre.
Man vet kanske inte vad man ska säga eller göra....

Vill bara övertyga alla som har nå´n i sin närhet som
har "hamnat" i en sån här situation-
det finns inga rätt eller fel.
Ingen vet ju vad som händer i morgon.
Att bara finnas räcker gott!
Var inte rädda.....

Till er som törs finnas runt oss-
TACK SÅ INNERLIGT.

Vi har fått så mycket kraft och kärlek från er!
"Ingen kan göra allt,men alla kan göra nå´t!"

Alla stöttande ord,tankar,mat,bullar,små presenter till Sara,
tröstande ord till både mor,far & syskon.TACK!!

Alla ni som har satt in en slant på Saras Italienkonto-
jag finner inte ord.Joo,TAAAACK!!

Vi har fått väldig respons på reportaget i tidningen i lördags.
Många fina människor som vi inte känner har hört av sig &
visat sitt stöd.

Ett exempel är när posten kom idag.
Sara väntar ALLTID på brev.
Idag var det hennes turdag :)


Brevet kom från en oerhört rar dam i Säter.
Hon hade läst om Sara i tidningen och ville så gärna ge henne en
turtomte.Hon tillverkar såna små rara tomtar själv och skriver i
brevet att hon tycker att Sara ska ha tomten i sin fina lekstuga.


Sara blev SÅ GLAD,så det kom tårar.....

Ännu ett bevis på att mitt i allt finns det änglar runt om oss!


                                               

Dagens planer blev ändrade,så vi tar det lugnt här hemma.

Elden sprakar i vedspisen och vi bestämde oss för att ha en
LATMASKDAG,Sara & jag.

På en sån dag kan man t.ex baka kanelbullar.
Det ska vi göra nu.


Guldkorn.

Många tankar har passerat i revy idag....

Tankar på hur det var när vår älskade Pappa dog,
när mina fina ungar föddes....mm,mm.

Dubbla känslor.

Oron och tacksamheten konkurerar om största platsen i
skallen på mig.

Det pågår nå´n slags kamp som jag inte kan styra över.

Idag sa Sara:
"Mamma,jag KÄNNER IGEN MIG!
Alltså,jag menar att jag känner igen själva MIG."

Heja dig,mitt hjärta!

Är så trööööött....

Går och lägger mig nu.

Önskar att jag kunde sova en HEL natt.





                                                        

Harmsarvet idag:

Uppe tidigt med lilla valpen....
Natten har varit orolig och jag har tvinnat i sängen utan sömn.

Tankarna är många,jobbiga,men måste upp till ytan och BORT.

Jag griper varje halmstrå för att allt ska bli bra,kännas som FÖRE.
Egentligen inser jag ju att det kommer aldrig att bli så.

Bäst att utgå från idag-varje dag.

"Idag är imorgon igår."

Dagarna flyter ihop.

Tänkte ta med mig mina två prinsessor till Harmsarvet idag.
Guldkorn.

Små tassande femåriga fötter kommer smygande.
En varm nyvaken Sara kryper ner hos mamman i morse.

"Mamma,varför är jag så lessen?",hör jag henne viska.

Åååå,mitt lilla fina gryn!
Ibland tappar jag orden....
Bara håller om och kramas hårt.

Hon var lika lessen igår,men då sa hon till mor & far
att hon "Aaaaldrig ville säga vad det är".

Idag frågade jag igen efter en stunds kramande och
tystnad om hon ville berätta.

"Jag tänker så mycket på tiden i Uppsala....och på morfar i
himlen....och på Kenneth som har blivit sjuk....och på
hur det är nu..."

Älskade barn-tack för att du kan sätta ord på dina tankar.

Vi pratade en stund och grät tillsammans.
Det lättade för Sara (och mamman).

Vi är med i ett reportage i tidningen Pralin idag.
Plötsligt kommer allt över en och det blir så påtagligt.
Känslorna som fanns då och oron som har kommit för att stanna.

Jag måste ut och andas höstluft.Nu.

Här kommer några bilder från gårdagens djupandning.
Det hjälpte en stund!

Vi lever numera med tanken FÖRE och EFTER filuren.

Det finns ett ordspråk som jag nog levde efter tidigare-FÖRE.

"ALLA DESSA DAGAR SOM KOM OCH GICK,
 INTE VISSTE JAG ATT DOM VAR LIVET"

Nu är det liksom tvärtom.....
Alla dessa dagar som är här och nu-
det är ju dom som ÄR livet.

Ska F Ö R S Ö K A börja röja idag....
Behövs i både hus och själ.

Sara hostar och är förkyld,men är som vanligt på gott humör <3

Mamma åkte nyss hem till Vadstena.
Tappraste lilla mor.

Peter och jag pratade om tiden i Uppsala igår kväll.
Det känns så......overkligt och samtidigt så oerhört VERKLIGT.

Såna tvära kast som vi har haft dom senaste 5 månaderna
tar på krafterna,både fysiskt och psykiskt.

Mitt i alltihop så är vi så vansinnigt TACKSAMMA för det vi har
här & nu!

Här kommer en "favorit i repris-bild",som många av er har pratat om.

Den säger så mycket.

Den här dagen har bara....försvunnit för mig.

Vi har varit till Rättvik och tittat på mammas & Kenneths
nya lägenhet-busfin!

Imorgon ska Sara till lasarettet igen.
Jag erkänner att jag tycker det är lite jobbigt,
trots att det "bara" är en rutinkontroll.....

Känner mig jagad att FÖRÄNDRA något här hemma.
Vill bara ut med alla onödiga prylar!
Kanske för att försöka få bort det jobbiga som har varit...