Recept


Trött

Är så sjukligt trött för jämnan.....
Fysiken tar stryk när psyket har tagit sin energi.
Det finns inget mer att ta av då.

"SOV!" rekommenderar många.
Mmmm,men det går sisådär.
Filur-spökena är efter mig nattetid.

Lasarettsbesöket med provtagning & läkarundersökning
gick bra idag.
Jag förväntar mig inget annat än att provsvaren som
kommer är i sin ordning.
Något annat alternativ finns inte.


En "före filuren-bild" från Italienresan,september 2010.

Vardag



Lite så här känns det.

Vi har vår vardag & alla andra har sin.

Jag är gräsligt dålig på att höra av mig som det är nu.
Det betyder INTE att jag inte VILL ha nå´n kontakt med
alla fina kamrater.
Det betyder kort & gott att jag är handlingsförlamad.

Trots det vi har "hamnat" i,så hoppas jag att vi har varandra.

En mamma som jag pratade med för ett tag sen som
har varit i samma situation som jag,hon sa:
"Du KOMMER att kunna ta tag i saker igen,jag lovar."
Tvekis.
Jag försöker verkligen få nå´t radikalt gjort,men allt blir bara halvdant.

Imorgon ska vi på lasarettsbesök igen.
Denna gång blir det provtagningar och läkarbesök.

Jag gör ett försök att få lite sömn innan dess.





Nära

Känslan av allt som hände för prick ett halvår se´n är
påtaglig för både mig & maken.
Flashbacks.

Igår flyttade finaste mor till Rättvik.
Kenneth kommer efter på onsdag när mamma har kommit lite
mer i ordning.

Jag fick förmånen att träffa BÅDA min storasystrar & deras gubar
mitt i allt flyttande.Raskt inser man att det enda som betyder nå´t
är ju faktiskt dom som står en riktigt nära!

Det känns bra i själen att vi får "hem" mor & Kenneth nu.
Viktigt att finnas nära varandra för allas skull.....

Idag ska vi försöka plocka undan lite på gården och djupandas
den sköna höstluften.

Fånga dagen.




Ett halvt år

För exakt ett halvår se´n,den 14:e april,satt jag här hemma och var orolig.

Sara var inlagd på avdelning 34 för "observation" över natten.
Dom ville kolla vad hennes huvudvärk berodde på.

Min oro var befogad.
Förbannat.

Jag minns att jag (idiot) googlade på huvudvärk hos små barn,
sån som Sara försökte beskriva att hon hade ibland.
Oftast hamnade jag på sidor som handlade om tumörer i
hjärnan.....

Oerhört ilsken på mig själv och min oro,daskade jag igen datorn
och gick & la mig.
Varför måla fan själv på väggen??

Dagen efter fick vi svaret.
Den oerhört vansinnigt överjävliga sanningen kastades rakt in
i våra själar utan stopp.
Utan någon som helst pardon.
Utan minsta lilla smidiga framförande.

PAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAANG!!

Där kom den-käftsmällen som gjorde att livet rasade samman på EN sekund.

Den jävla käftsmällen som orsakade ett efterskalv som
kommer att vistas i våra kroppar och själar resten av livet.

Återigen-tacksamheten utför nå´n slags kamp
med oron ständigt och jämt,dag som natt.






Kärlek & chokladmums

Jag tycker att det är så gräsligt jobbigt att vistas i
sjukhusmiljö,framför allt när man ser sjuka barn.

Orättvisan råder sannerligen i världen.
BARN SKA INTE VARA SJUKA.
That´s it.

Jag vaknar till varje gång vi är på lasarettet och slås av tankarna:
"VAD I HELA FRIDEN GÖR VI HÄR??
 VAD GÖR MIN SARA HÄR??"


Just nu sitter jag vid köksbordet och blir friserad
av Sara.Hon har haft en bra dag idag.
Därför har jag också haft en bra dag.


                         Glad Sara/trött mamma.

Vi har varit och hälsat på Saras kompisar Axel & Elis idag.
Toppen!!
Sara är SÄRSKILT förtjust i Axel som också är 5 år.
Härom veckan skrev Sara ett tvättäkta kärleksbrev
och skickade till honom.





Här kommer ett recept som Sara kom på nu på kvällskvisten.
Prova gärna,tror att det kan bli busgott.
Har skrivit ner ordagrant som lillan sa:

"SARAS CHOKLADMUMS"

"Ta choklad och hacka.
 Låt den smälta i ugnen.
 Bred ut den i en form.
 Lägg på nå´t gott som man kan ha på choklad.
 Lägg på marsipangrejer.
 Häll på pyttelite socker,
 sen är det slut och klart och
 sen ska man äta det."

Vad säjs??

Själv tycker jag att det låter väldigt spännande,särskilt
"Lägg på nå´t gott som man kan ha på choklad"!


 


Vackert....

I en evighet levde jag som om du inte fanns
I alla drömmar var du ändå nära
så underbart nära
Och jag trodde jag fann dig
men du var någon annanstans
Varenda gång jag funnit nån
så såg jag att drömmen inte var sann

Tänk alla famnar jag lämnat av längtan till dig
För jag trodde att du fanns och väntade mig
Alla dagar jag vandrat så sorgsen och trött
För att möta den vackraste människa jag någonsin mött

Det var enkelt och vackert
du sa att du väntat mig
Jag kunde ana att det fanns en himmel
på jorden jag såg den
Och du bad mig att leva
mitt liv alltid nära dig
Jag följde dina steg och allt jag någonsin
drömt om fanns där för mig

Tänk alla famnar jag lämnat av längtan till dig
För jag trodde att du fanns och väntade mig
Alla dagar jag vandrat så sorgsen och trött
För att möta den vackraste människa jag någonsin mött

Det finns ingen som lockat
mitt hjärta så underbart
Med all din ömhet får du sorg och smärta
att sakta försvinna
Alla skuggor,
allt mörker som förr var så uppenbart
Det skingras, och tillsammans ser vi ljuset,
som stiger med solens fart

Tänk alla famnar jag lämnat av längtan till dig
För jag trodde att du fanns och väntade mig
Alla dagar jag vandrat så sorgsen och trött
För att möta den vackraste människa jag någonsin mött





Terapi-hund

Här är Sara med sin allra bästa vän,Lizzy.

Hon är i allra högsta grad en terapi-hund.

Så här kan dom sitta i timmar,bästisarna <3


Minnen

En dag fylld med gamla fina minnen....


Hemma

Är hemma igen efter en lång dags färd mot natt.

Det var sorgligt att lämna lugnet och luften,
men samtidigt ganska okej när snöstormen drog in
över fjällen...





Ska försöka komma framåt i tankarna och behålla
själen i det skick den är nu.....Fast...hur gör man??
Dammar av det gamla mantrat igen:
"Det är BARA att hänga med."


Lördag=bra dag

Vi har tagit det lugnt idag.
Sara har ett gott humör,men blir trött fort.
Det märks att hon ligger efter i fysiken och
behöver vila ofta.

Imorgon åker vi hem-tyvärr.
Själen har nästan kommit ikapp och jag kan intyga
att vi behövde komma ifrån alla tre!

Här kommer några bilder från vår sista dag för
denna gång här i paradiset:
















GODmorgon

Vaknar av att lillan kryper ner hos mig och viskar:

"Jag älskar dig genom rymden,planeterna,stjärnorna och
HEEELA jordklotet!
Jag älskar dig så mycket att jag inte kan säga det,mamma."

Precis så känner jag också för dig,mitt älskade barn.
Och precis så känner jag för din storasyster.

Min dag är redan gjord,den kan inte bli bättre <3

Frukosten är avklarad,nu ska vi ut i fjällsolen.




Fredag

Dagen har erbjudit lugn & ro på förmiddagen.
Mina två brudar stannade "hemma"
(det är så det känns här nu) medan jag var och handlade lite mat.

Efter lunch bar det iväg till Hundfjället och Trollskogen.
Lisa visade oss att sist vi var här Sara och jag,så hade vi
bara gått i en liiiiten del av Trollskogen.
Nu vandrade vi upp för hela Hundfjället med både tung ryggsäck
och Sara i vagn.Det var kämpigt,men mer än värt besväret när
det började gå utför och Trollskogen äntligen dök upp!























Nu är det myskväll <3


Lyckan är stor

Godmorgon!

För varje minut som går här uppe,så märker jag
att många tankar lämnats kvar hemma......
Jobbiga tunga tankar som jag inte vill ha.

Önskar att det gick att stanna tiden nu.

Jag passar på att fånga dessa minuter
och lägga dom på ett mjukt ställe i själen.

Sara Laila Birgitta har namnsdag idag!
Lyckan blev stor då hon vaknade i morse och
upptäckte att det var SNÖ!!

Luften är klar,det är 1 minusgrad och SNÖ.

Jag ska snart åke ner till Fjällbagar´n vid Lindvallen
och köpa nybakat bröd.

Vi får se vad denna dagen har att erbjuda.








Här & nu


Alldeles ensamma vid Högfjälls hotellet.
Lugn och ro.
Guldkorn.

Här har ni vår torsdag:






































Frid

Vaknade och tittade ut på Högfjället imorse.
Vacker vy!

"Ååå titta,va´DAMMIGT!!" utbrast Sara.
Damm=dimma i hennes värld :)

Det ÄR fullständigt ljuvligt att få komma hit.
Mina hjärtebarn har sovit i våningssäng i natt.

Sara tyckte att det var busmysigt och uppmanade mig
att "GÅ UT" igår kväll när jag nattade henne.
Hon ville minsann vara ensam och mysa och somna.

Lisa och jag somnade i varsitt soffhörn när vi hade sett
på en halv film.....

Nu får vi se vad denna dag har att erbjuda.
Att ha förmånen att få vara med mina båda barn,
det räcker för mig!








Sälen igen!

Idag åker mina barn och jag till Sälen.

Vi ska andas djupt och bara vara.


Varför?

Det finns många VARFÖR i världen.

Väldigt många VARFÖR finns även i vår lilla värld.

Jag undrar till exempel VARFÖR jag inte kan ta mig ur
mina malande tankar?

Men samtidigt VARFÖR det känns som att omvärlden
förutsätter att allt nu ska vara "som vanligt" och att VI ska
vara "som vanligt"?
Som om INGENTING har hänt?

Det ÄR svårt att vara i nuet och samtidigt försöka landa
i det som har varit.....

Igår fick vi oväntat besök av en före detta granne.
En fullkomligt underbar dam som heter Sonja.
Hon & hennes familj har gått igenom en stor livskris.

Sonja hade läst Pralin och då fått reda på vad som hänt Sara.
Hon kom med en burk trattisar,pratade,lyssnade och FÖRSTOD.
Jag vet att hon förstår,på riktigt.

OM Du läser det här Sonja,så än en gång TACK för att Du kom-
det värmde oerhört!!

Sara fick post idag igen.Lycka!!
Det kom ett brev från en Eva i Åkersberga,som även hon har
läst om Sara i tidningen.
Lillan blev så glad för både kortet och klistermärkena :)
Tusen tack,Eva!

Åter till alla VARFÖR.

Det största VARFÖR har grävt sig in i vår tillvaro satte Sara
själv ord på idag.
Såklart.Förståndig som få...

Vi var på lasarettet för att än en gång till Saras stora glädje
titta på clownerna från Uppsala.

Lilljäntan travade med bestämda steg och satte sig längst fram
för att vara riktigt NÄRA idag.Det märks att hon har blivit tuffare
för varje dag nu!

Preciiiis innan föreställningen skulle börja,kom den viskande frågan:

"Mammaaa...VARFÖR fick jag en filur i huvet??"

"Det är ingen som vet det,älskade barn."

Tystnad.Sen kom clownerna.


TACK,Sonja!!


TACK,Eva!!







Tack,clownerna!!


Mina hjärtegryn

Min fina stortjej Lisa är här igen efter en vecka hos sin far.
Lyckan hos Sara finner inga gränser <3
Hon har laddat läääänge,för SNART åker vi till Sälen igen;
Sara,Lisa & mamman.

Sara har skrivit en lista med våra namn och där får vi
skriva upp vad som ska packas.
Det är märkvärdigt värre.

"När vi kommer till Sälen,då ska vi andas fjäll-luft igen,mamma!"

Jaa,det ska vi minsann....och bara vara tillsammans <3






Varma små fötter

Dom små varma 5-åringsfötterna kom tassande imorse igen.
Det är det bästa jag vet.

Mamman har inte hunnit slagit upp ögonlocken när det
kommer en liten Sara och kryper ner.

Så är den där igen...den lilla fundersamma rösten.
"Mammaaaaa...hur gör dom iiiigentligen när dom SYR
i huvudet???Har dom liksom NÅL och TRÅD??"

Jag blir klarvaken på studs,som om nå´n hade hällt
iskallt vatten över mig.
"Alltså.....jaa....det kan man säga att dom gör."

"Men VARFÖR sydde dom så mycket i MITT huvud då?"

"För att dom snälla doktorerna som hade opererat bort
din filur var tvungna att LAGA ditt huvud igen."

                  TYSTNAD.LÄNGE.

Sen kommer det:
"Vet du mamma,jag är INTE rädd för att dö.
Och inte för att operera mig heller!"

Mamman kvävs nästan.
Finns ingen luft,finns inga ord.

Några sekunder senare,med vanliga Sara-rösten:
"JAG VET MAMMA!Ska vi skriva en lista på vad du
och jag och Lisa ska ha med oss till Säääälen?!?!"

Tvära kast.Dubbla känslor.

Dom varma,goa,små fötterna springer iväg.
I en hast är Saraliten tillbaka med pennor och papper.

Du raraste lilla flickebarn,än en gång-

TACK FÖR ATT DU FINNS!




Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0