Prinsessor
Hittade en så fin & passande dikt.
Passande i livet och passande en dag som denna,när ännu en liten sessa ser dagens ljus <3
"Så kom du då till oss du älskade barn,
och grep våra hjärtan med kraft.
Med ens fick allting mera mening,
långt mer än det någonsin haft.
Du ler så du strålar, din själ lyser klar,
Du fångar all ömhet omkring,
små fötter och fingrar, din hud och din doft
så underbart skapat allting.
Ditt liv skall vi följa och finnas för dig
och dela din glädje och sorg.
När skuggorna hotar ditt solsken,
så är vi din tryggade borg
Älskade barn
Idag vill vi visa för vänner och släkt,
den gåva vi fått att bevara;
Ett barn att få älska och skydda från ont,
en lycka för stor att förklara
Ditt liv skall vi följa och finnas för dig
och dela din glädje och sorg.
När skuggorna hotar ditt solsken,
så är vi din tryggade borg
Älskade barn"
En bild från förr som är en av mina bästa,
tagen på mina absoluta prinsess-favoriter <3
Framtiden
Alltså,vi människor.
Nästan alla-mig inkluderad.
När någon hamnar i en kris.....då finns vi där.
Men när krisen har "trubbats av"....behöver vi inte varandra längre då?
Liksom...det man inte vet,det finns inte.....
"Gårdagen föll ur Dina händer.
Den kan inte få mer innehåll än Du redan har givit den,
men dagen idag,den har Du."
Sant.
Vi har haft några fina dagar tillsammans.
Dagar som har hjälpt till att laga det sårbara i familjen.
Ibland känns allt lättare.
Jag önskar att "ibland" kan omformas till "oftast".
Idag är det torsdag
Hon vill så gärna gå på sin "bästis" kalas på lördag <3
Rensningen av saker och själslig tyngd fortsätter.
Jag har kommit på några få sätt att kunna påverka mitt mående.
Dom sakerna kämpar jag nu hårt med....
Några färska bilder kommer här:
Sessorna ser ut att vara deppiga,men det var dom faktiskt inte :)
Summering
Upp och ner,ner och upp.
Tappra steg framåt.
I-landsproblem dyker upp,men jagas snabbt bort av det
sunda förnuftet.
Tunnelseende varvas med framtidstro.
Skygglappar viks ut av starkt hopp.
Vackra,viljestarka döttrar.....,jag älskar er så.
Lillan har tappat tand nummer två i ordningen :)
Stortösen har briljerat på danstävling i Hallstahammar.
Valpen börjar bli stor och har visat talanger och gott uppförande.
Mamman är trött,så trött i själen.........,
vill bara framåt!
Så är det
Vi har haft det bra,Sara,mamma & jag.
Toppenbra :)
Vi har varit i underbar liten stuga i skogen i Ockelbo.
Bara varit...tagit det görlugnt.
Tankarna är kvar...likaså oron,visst är dom det.
Livet har förändrats och jag med.
Så är det bara.
Jag märker ofta av mina ändrade värderingar.
Tycker att jag har fått en lägre toleransnivå när det
gäller....tjafs.Oviktiga saker.
Saker som händer i samhället & världen,
saker som händer nära.
Movin´ on
Ivrig att komma iväg :)
Jag tar härmed en bloggpaus och återkommer när vi har vilat upp oss.
Ha det fint allihop <3
Empati
Det gör ju faktiskt det!
Jag läste en artikel i gårdagens Falu-Kuriren.
Blir påmind om alla dessa generösa människor med stora hjärtan,
som visar sån medmänsklighet utan att kanske förstå hur mycket
det betyder för mottagaren.
http://www.dt.se/nyheter/falun/1.4329563-eleverna-stottade-sin-cancersjuke-larare
Så oerhört fint gjort <3
Vi behöver nog alla tänka på hur LITE det krävs för att stötta eller gör en medmänniska
glad,om så för en kort stund.
Vi har fått uppleva så många fina handlingar och ord under den jävligaste,tyngsta tiden.
Varje dag tänker jag på Er som på olika sätt funnits så nära.
På tisdag ska Sara,lilla mamma och jag bo i en stuga utanför Ockelbo.
Vi får hyra den av Barncancerföreningen.
Än en gång ges tillfälle till rekreation och vila.
Att bara vara.
Är så tacksam för att möjligheten finns.
Skavsåren finns där....blandade med oron.
Budget
Både kroppen,själen och skafferiet.
Måste dock medge att skafferi-rensningen är den lättaste.
Bakar bröd och lagar mat på vedspisen.....
Spar och spar och spaaar,men unnar oss ibland :)
Tillsammans
Sara har blivit mer och mer stabil i både kropp och själ.
Hon gör stora framsteg,
det har gått fort bara dom senaste veckorna.
Vi var till lasarettet igår,Sara var på undersökning hos "sin" Andreas.
Motoriken är nu helt tillbaka och lillan hoppade på ett ben och snurrande
runt som aldrig förr!
Andreas frågade om jag minns när vi var där dom första gångerna,
när ALLT var svart och kändes förgäves.
När vi inte trodde på framtiden och BARA levde för sekunden.
När oron snudd på kvävde oss helt,vi var såå rädda.
Då,när "farbror doktorn" satt och pratade om FRAMTIDEN.
Jaa,jag minns den tiden.
Jag minns den som ett stort j-a töcken.
"Vadå FRAMTID??
Vadå "Ni kommer att på nå´t sätt finna en vardag,
om än en helt annorlunda än den ni hade före filuren."?
Vadå andas....kunna tänka på nå´t annat än det sjuka ibland....
....vadå....???"
Nu är vi där.
FRAMTIDEN.
Det ÄR faktiskt bara nio månader sen!!
Idag är imorgon igår.
Jag erkänner:jag är rädd.
Rädd för ångestklumpen i halsen.
Vill inte att den blir större igen,bara att den ska minska och förtvina.
Under tiden så pågår den "nya" vardagen.
Sara är hos sin dagmamma lite di & då,övrig tid spenderar vi så
mycket & innerligt som det går TILLSAMMANS.
Foto: Lars Dafgård
Don´t worry
Ofta trött på dagarna och sover gärna tretton timmar/natt.
Hon säger att hon är "viltrött" på dagen,lägger sig platt på
nå´n favoritplats;i kökssoffan,tv:soffan eller sängen.
Jag intalar mig att det är BRA.
Att den lilla kroppen hämtar sig nu.
Att läkningsprocessen är i full gång,både fysiskt och psykiskt.
Mamman är också trött,ända in i själen.
Jag ser dock ljuset.
Jag GÖR det.
Kriget mot oron fortsätter,men den får inte övertaget.
Inte nu.
Flätor & trötthet
Häromkvällen bad Sara mig att fläta hennes hår.
Hon hade tvättat håret och ville sova med flätor för
att få lockar dagen efter.
Jag fick till slut ihop sju stycken miniflätor.
Sara var ÖVERLYCKLIG!
"Du mammaaaa,jag har ju inte haft flätor i håret
se´n......jag tror det var tre dagar före filuren....
.....JAAA,tre dagar var det."
Vi har alla våra minnen.
Det märks tydligt att fysiken inte är med vår lillsessa mellan varven.
Idag har hon mest vilat,gäspat och inte orkat med så mycket...
Att skynda långsamt verkar vara melodin.
Var inte rädd....
Tänk så mycket som har hänt på bara 9 (NIO) månader.
Det är märkligt hur människan och dess kropp och själ fungerar.
När något chockartat händer,då utlöses en slags försvarsmekanism
och överlevnadsinstinkt som jag tror kommer från...ingenstans.
Jag lovar,det TAR tid att landa!
Än är inte vår resa över ("oron kommer att följa er livet ut"),
men jag lägger all min tro och mitt hopp på att vi ALDRIG ska behöva
uppleva mörkret på det viset igen.
Det är nämligen tveksamt om vare sig ovan nämnda mekanism eller
instinkt kommer att fungera på samma starka sätt då.....
Vi HAR förändrats,det är sant.
Helt andra värderingar har dykt upp och tankarna om det framtida livet
är.....förändrade.
Till mina älskade jäntungar:
http://www.youtube.com/watch?v=k9y-MrVsqFg&feature=player_detailpage
Inga "stora" förändringar ?
bör göras när man befinner sig/nyss har befunnit sig i en livskris.
Är det verkligen sant??
Annars skulle någon form av STOR förändring vara på sin plats.
Inte för att glömma det som har varit och är,
utan mer för att våga ta mer stabila steg framåt.
Minnen från 2011,del 3
Dom här bilderna har Falu-Kurirens duktiga fotograf Lars Dafgård tagit i augusti förra året
till reportaget som var med i Pralin den 24/9.
http://www.dt.se/pralin/hemma/reportage/1.3931545-livet-efter-en-stor-mork-flack
Jag minns känslorna och tankarna vi hade då.
Jag minns oron och ovissheten som sakta åt oss.
Jag minns Saras tapperhet och klokhet (då som nu).
Imorgon ska Sara vara gå på gymnastik med sin dagmamma & kompisarna.
Hon har inte varit där sen före filuren och ser fram emot detta alldeles väldigt.
Idag promenerade vi förbi gympasalen och då sa Sara:
"Jag måste ju ta det lite lugnt med huvudet på gympan,
för jag har ju haft en filur.Det är lite svårt att förklara för mina kompisar om
filuren,för dom förstår inte vad det är....."
Jag frågar:
"Förstår DU vad en filur är,Sara?"
"Mjaaaaa.....inte riktigt...."
"Det är som en "knöl" i huvudet som inte ska vara där."
"Jaaaa mamma.....som en bula liksom."
Tystnad......
"Jag kommer ihåg att filuren tryckte mycket i mitt huvud....
....här & här & här (pekar)."
"Ja,jag förstår det Sara.Vilken TUR att dom snälla doktorerna kunde hjälpa
till att ta bort filuren!!"
"Mmmmm....men....jag FATTAR liksom inte.Allt gick ju så FORT!!
Det var ju så bråttom hela tiden!!"
Det var precis så det var.
Ju längre tiden går,desto större och klokare blir funderingarna.
Finaste finaste unge!
Minnen från 2011,del 2
ÄNTLIGEN HEMMA!!!
Fortsättning följer.
Måste bara berätta om dagens Sara-kommentar!
Hon skulle göra bordsplacering när hon hade dukat
till middagen.
"Mammaaaa,hur skriver man Matilda?"
Mor svarar:
"M A T I L D A"
Sara:
"Okej...men hur ser D ut nu igen?"
Mamman:
"Ett rakt streck med en stor mage,du vet."
Sara,busnöjd:
"JA JUSTJA,så där som pappa ser ut!"
Minnen från 2011,del 1
SVART SVART SVART SVART SVART SVART SVART SVART SVART SVART SVART SVART SVART SVART.......................................................................................................................................
.................................................................................................................................................
.................................................................................................................................................
Tappra försök
Tänk att jag trodde att ALLT skulle vända nu.
Att oron hade packat sig iväg för ett längre tag.
2011 blev ett tufft år för vår familj.....
Allt som har hänt har påverkat så mycket,
från relationen till varandra till....hela kitet.
Vardagen.
Det faktum att det som "har hänt" finns med oss och har
påverkat oss alla på olika sätt är jobbigt som attan.
Det är svårt att lägga något slags pussel igen.
Bitarna ligger på så fasligt många ställen.
Jag tror att min "rensa ut all skit-period" är bra.
Sopsäckarna fylls på & slängs i rask takt.
Idag har jag lunchat med en rar kamrat och därefter
lodat på sta´n med henne en stund.
Det var NÄSTAN som att allt var som vanligt igen :)
Såna stunder behövs verkligen nu!
I kväll hade Sara och jag ett litet mini-spa.
Hon badade fötterna på sitt rum,samtidigt som hon smaskade
på russin och gojibär.Sen fick hon massage med lavendelolja.
Själv försökte jag rensa bort lite skit med hjälp av en gurkmask.
Imorgon ska jag fortsätta kasta bort och glömma.
Ut ut uuuut
Övriga familjen har flytt sin kos till olika ställen i landskapet,
Sara och jag är solokvist här hemma till imorgon.
Hon tokleker och jag TOKslänger det mesta.
Rensar ut kläder,småprylar som bara ligger och skräpar,
stuvar ner alla tomtar i kartonger,skurar och fejar.
Jag vill så gärna bli av med så mycket gammalt och eländigt.
Eftersom det inte fungerar att kasta bort en trasig själ eller
murkna känslor,så får det här städandet duga.
Idag ska lillhjärtat och jag gå på bio :)
"Kalas Alfons",med popcorn och hela rasket.
Lyckan hos Sara är fullständig och jag suger tacksamt i mig
hennes positiva vibbar!
(H)järn humör
"Mamma,är det idag vi ska fyra värkerier??"
"Jaaa,det är idag." (Fniss.)
Den lilla funderar:
"Meeeeen...det är väl inte nå´t som man får huvudvärk av??
Jag menar...det heter ju värkerier?!?"
Nästa fina kommentar kom alldeles nyss på kvällskvisten.
Pappan hade köpt några raketer och Sara skulle få vara med och titta
när dom avfyrades.Hon gav upp efter två stycken och ville gå in.
Jag följde med henne och då sa hon att hon tyckte att det var jobbigt
när det small så högt.
"Du vet,jag har ju blivit så ljudkänslig."
"Jaaa,jag vet det mitt barn."
"Man kan ju bli det när man har haft ett hjärn humör."
Det var första gången Sara kallade filuren för något annat.
"(H)JÄRN HUMÖR."
Så här på sista dagen av år 2011,så skulle jag vilja önska Er allt gott inför nästa år.
Ja,självklart också inför alla följande år.
Själv sitter jag här iklädd min favoritstass;
flanellpyjamas,morgonrock,håret i knut och en kletig ansiktsmask i nyllet.
Den absolut bästa favoritdrycken te ångar ur koppen framför mig
Jag är redo.
Redo för 2012 med all dess överraskningar,
men bara positiva såna.
Redo för förändringar till det bättre.
Redo för det "nya" livet.
Redo för att hitta mig själv i djungeln.
Kort och gott redo för att landa i att
det som har varit,HAR VARIT.
Restart
jag skulle vilja "börja om"mitt vuxna liv.
Alltså radera en j-a massa negativa energier och händelser som
har påverkat mitt och min familjs liv negativt.
2011 har sammanfattningsvis innehållit en väldig massa elände.
Det känns faktiskt övermäktigt.
Mer än så här orkar jag inte.
Från och med nu anhåller jag om att få göra en "restart".
Börja om.
Låta själen läka.
Låta kroppen komma ikapp.
Ha roligt igen.
Njuta igen.
Låta allt få vara "som vanligt" igen.
Jag vill träffa människor som jag tycker om-på riktigt.
Våga ta långa kliv framåt i livet-utan att vara rädd.
Utan att känna att det river nå´nstans i själen.
Här är vår jul:
